"Jag var snabb i mitt uttalande och backade"

Jag är självklart lojal med kyrkomötets beslut från 2009. Ingen präst kan tvingas att viga samkönade par.  Beslutet var tydligt och varje församling ska genom kyrkoherden se till att det finns någon präst som kan viga. Den ordningen kommer att gälla i S:t Matteus församling i Stockholm där kyrkoherden inte själv kan tänka sig att viga samkönade par. Ingen enda präst har vigselplikt. Så är det enligt svensk lag.

Jag var snabb i mitt uttalande och backade. Jag uttalade mig utifrån situationen i Stockholms stift. Här har jag vigt 120 präster till tjänst i församlingar. Ytterligare ca 50 prästkandidater är antagna och kommer att vigas. I varje samtal ställer jag frågan om att arbeta tillsammans med alla oavsett kön.

Jag ställer också frågan om villigheten att viga samkönade par. Jag frågar också om deras vilja att ha konfirmandgrupper mm. Jag gör det utifrån att de ska vara anställningsbara. Många kyrkoråd ställer samma frågor när de ska anställa efter pastorsadjunktsåret. Jag har hittills aldrig varit med om att någon enda sagt nej till att arbeta tillsammans med alla oavsett kön eller att viga samkönade par. Förklaringen kan vara så enkel som att ingen söker sig till Stockholms stift för att vigas av en biskop som är kvinna och homosexuell.

Skulle jag få ett nej i någon av dessa frågor skulle jag samtala vidare om människosyn och om att inte göra skillnad på människor. Jag skulle troligen berätta att jag som präst vigde par under 31 år innan jag själv fick en möjlighet att gifta mig. Jag tror att vi i dessa samtal skulle ha mycket att reflektera kring som troende människor kallade att som präster tjäna människor i våra församlingar.

Hittills har jag inte fått möjlighet att tillsammans med en prästkandidat reflektera kring detta. Det vore spännande att få göra det. Och se var vi landar kring prästkandidatens vilja att tjänstgöra i Stockholms stift.