Kan man möta en tankekonstruktion

Jag är ingen framstående teolog vilket många andra är som skrivit i Kyrkans tidning med anledning av K-G Hammars inlägg om en tankekonstruktion. Jag är en vanlig troende medlem i kyrkan, som litat på evangeliet och  Bibelns sanningar sedan jag växte upp i föräldrahemmet. Detta har sedan burit mig genom livet i såväl med- som motgång. Tryggheten i tron är för mig viktig. Julens begynnande budskap började med orden ”var inte rädd”, detta var ängelns hälsning till Maria vid bebådelsen. Denna maning får även vi ta till oss. Detsamma gäller såväl då som nu. Kristus säger: ”Jag skall aldrig svika dig aldrig överge dig.”  Hebr 13:5 och vidare Hebr 13:8  ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”

Jesus Kristus är Herre och ingen kommer till Fadern utan genom honom. Jesus säger: ”Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utan genom mig.” Joh 14:6. Detta är sanning och ingen tankekonstruktion. Hur långt hade missionärerna orkat om man haft en tankekonstruktion i bagaget i stället för att man utgått från en levande tro?

Hur skulle den gudstjänstfirande församlingen uppleva julottan om prästen i stället för att i tro läsa och predika över julevangeliet stiger upp i predikstolen och säger till församlingen: Nu skall jag berätta för er om en tankekonstruktion.
Med vilken entusiasm skulle man då sjunga våra vackra julpsalmer?
När vi sedan skall lämna jorde- livet då känns det tryggt att få tro på mötet med en uppstånden och levande Kristus i stället för  en tankekonstruktion.

Enbart som tankekonstruktion hade aldrig kristendomen överlevt och växt till  under 2000 år.  Evangeliet gäller såväl nu som då, och utifrån detta är kyrkans uppgift att utifrån missionsbefallningen rent och klart föra fram evangeliet och Bibelns sanningar i vår sekularserade tid.

Göte Jonsson
Jönköping