Klumpiga pekpinnar från försiktigt lundakapitel

Domkapitlet i Lund upprör efter att ha brett ut sig väl mycket i sitt svar på en ansökan om att fortsätta fira Inklusiva mässan i en av stiftets församlingar. Med rötter i Costa Rica, i hivdrabbade områden, är mässan särskilt riktad till den med en könsidentitet eller sexualitet som avviker från normen.

Mässan firas över hela landet. På söndagar, veckodagar, månatligen, veckovis eller någon gång i bland. Formen är ledig, men har hittat sina liturgiska rutiner.

Som välkomstordet till den "....som har en partner, ingen partner, eller flera". 

En mening som gjorde domkapitlet särskilt nervösa. Vad om orden uppfattas som kyrkans "officiella ståndpunkt"? Domkapitlet menar därför att den bör utgå. 

Men, gör i efterhand en mindre pudel. Det är trots allt varje enskild präst som utformar sina inledningsord fritt så länge där finns en formulering om en treenig gud. 

Och knappast behövs en "lära", vare sig den fördömer eller accepterar, den livsstil och romantiska läggning som omfattar en mycket, mycket liten minoritet. Detta trots att kritiker nu ivrigt efterfrågar en sådan hållning. Om väl samhället börjar göra undantag så att äktenskapets juridiska och ekonomiska trygghet kan inlemma fler än två personer bör kyrkan bearbeta sin äktenskapliga teologi.

Där är vi inte ännu. Därför behövs ingen förändrad ordning. Knappt debatt.

Men nog uppmuntrad frihet för den präst som vill öppna särskilda rum i kyrkan att, så långt det är möjligt, själv formulera sig med teologisk eftertanke. Inte ett domkapitlel som lägger munkavle på sina präster.

Fanny Willman, ledarskribent