Jag sneglar på nattvardsgästerna som står före mig i tur och hoppas på att ingen av dem ska dricka ur den gemensamma bägaren. Det är inte utan att jag nu med visst vemod minns covid-tidens superhygieniska dagar.
Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren, skriver Paulus till församlingen i Korinth (1 Kor 11:
27-28), och han är upprörd över att församlingsborna inte firar mässan i gemenskap; de besuttna äter och dricker medan de fattiga får se på. Och det är ju förkastligt så det förslår; men även i dag finns det problem, låt vara mer osynliga.
Mitt problem är att jag sneglar på nattvardsgästerna som står före mig i tur och hoppas på att ingen av dem ska dricka ur den gemensamma bägaren. För gör någon det, då börjar min hjärna löpa amok och frågar sig hur det står till med drickarens munhälsa: Hur var det med den senaste tandborstningen och dito petningen? Kan personen tänkas ha problem med tandköttsinflammation, tandlossning eller munsår?
Och tanken skenar vidare till förkylnings- och influensavirus, covid-omikron inkluderad; men också till calicivirus och hur avskyvärt det är att spy i vinterkräksjukan; och inte att förglömma Smittskyddsinstitutets lista på anmälningspliktiga infektionssjukdomar som kan smitta genom saliv; sjukdomsgivare som Streptococcus pyogenes (halsfluss), ESBL-producerande Enterobacteriaceae (penicillin-resistenta bakterier som bland annat kan orsaka urinvägsinfektion), Haemophilus influenzae (bihåleinflammation), Neisseria meningitidis (hjärnhinneinflammation och blodförgiftning), pneumokocker (lunginflammation), vancomycinresistenta enterokocker, campylobacter (tarminfektion), salmonella (tarminfektion) och mykobakterier (TBC).
Nu ställs jag inför ett dilemma. Ska jag:
1) bita ihop och doppa oblaten i den infekterade kalken? (För även om ingen av de uppräknade tankespökena skulle finnas på plats, denna gång; så innehåller en människas saliv mellan hundra-millioner till tiotusen- millioner levande bakterier per ml och ett antal av dessa befinner sig nu i kalken).
2) Låtsas doppa oblaten i kalken och hoppas att ingen ska märka att jag fuskar?
3) Stoppa oblaten i munnen och strunta i doppandet?
Men hur det nu än blir med detta så kan jag inte med bästa vilja i världen säga att jag i helig andakt har firat Herrens måltid i sann samhörighet; och då drabbas jag av Paulus varnande ord: Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod.
Men tänker jag nervöst, Paulus visste ju ingenting om virus och bakterier som trots sin litenhet kan orsaka så mycket lidande. Och Paulus ord får en ny, mer bokstavlig innebörd: Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller (virus och bakterier har också kroppar även om de är små till osynlighet), han äter och dricker en dom (sjukdom?) över sig (1 Kor 11:29). Paulus avslutning blir sedan riktigt hotfull: Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit (1 Kor 11:30).
Det är inte utan att jag nu med visst vemod minns covid-tidens superhygieniska dagar; då kunde en hypokondriker som jag själv i lugn ro fira mässa i gemenskap. Då var det ingen som drack ur kalken utan alla doppade, med spritade händer sina glutenfria oblater; eller så bjöds det på särkalkar till alla. För alla trodde vi på sars-cov-2.
Göran Molin
professor emeritus,
department of Food Technology, Engineering and Nutrition
Lunds universitet
Mitt problem är att jag sneglar på nattvardsgästerna som står före mig i tur och hoppas på att ingen av dem ska dricka ur den gemensamma bägaren
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.