"Skräckscenario " om kyrkliga begravningsbyråer som snarast är uppmuntrande

REPLIK

Replik på Jan Olov Anderssons debattartikel införd i KT nr35/22 och kommentarer till reservationerna i kyrkostyrelsen.

Det är inte speciellt förvånande att Jan Olov Andersson som vd i Ignis (som de senaste 5 åren redovisat en samlad förlust på 20 miljoner kr) nu återigen visar sin ovilja mot att möta konkurrens. Han har gjort det tidigare då han också var chef för SKKf och satt på många stolar. Då som nu kan vi fråga oss om våra medlemsavgifter i SKKf (som hämtas ur begravningsavgiften) går till att hålla liv i den begravningsbyrå som tappar marknadsandelar och som Andersson så tydligt misslyckas med att driva företagsmässigt sunt. Att ett AB ägs av en stiftelse är ju en känd konstruktion för att undvika insyn i ekonomiska förehavanden och kopplingen till SKKf väcker en hel del frågor.

Att Andersson väljer att försöka hindra konkurrens från församlingar i Svenska Kyrkan och inte från växande nätbyråer eller för den skull Mellby Gård som äger starkt expanderande Klarahill kan ju ha sin förklaring i att han hoppas på och funnit meningsfränder i kyrkostyrelsen hos (s) och (v). Att Andersson har och bör ha sin främsta lojalitet hos Ignis och inte hos Svenska kyrkan är självklart medan man allvarligt måste fråga sig var Wanja Lundby Wedin, Margareta Winberg och andra partipolitiker har sin lojalitet.

Per Eckerdals utredning var tydlig med att kyrkliga begravningsbyråer av diakonala och andra skäl mycket väl passade in i en församlings verksamhet men det passade inte politikerna i kyrkostyrelsen. Miriam Hollmer har skrivit en rapport om hur väl det fungerar i de församlingar som (en del sedan 2005) driver Kyrkans Begravningsbyrå. Nu har det kommit ännu en utredning som tydligt talar om vilka fördelar som uppnås med församlingsdrivna begravningsbyråer.

Inte i någon av de församlingar som driver Kyrkans Begravningsbyrå har revisorerna haft invändningar mot hur särredovisningen sköts och inte i någon länsstyrelse har det riktats kritik mot hur dessa församlingar sköter sitt huvudmannaskap för begravningsverksamheten.

Vi vill rikta ett konstruktivt besparingsförslag till Kyrkostyrelsen nu när man inser att det kan krävas besparingar lite här och var i svenska kyrkan: Tillsätt inga mer utredningar av något slag eftersom ni inte tycks bry er om resultatet utan endast låter er styras av andra intressen och andra lojaliteter, av vilka en del är lokaliserade till Sveavägen i Stockholm.

Vid Fonus distriktsstämmor 2007 målades bilden upp av församlingar som inte skulle kunna klara av att sköta huvudmannaskapet om man startade begravningsbyrå och vid distriktsstämmorna 2008 fortsatte man på samma tema och man uppmanade sitt folk att påverka socialdemokratiska kyrkopolitiker för att få stopp på expansionen av Kyrkans Begravningsbyrå. Man måste säga att de var framgångsrika och vi har t.ex. i KT kunnat läsa att Olle Burell (s) argumenterat mot kyrkliga begravningsbyråer utifrån att Svenska kyrkan måste hålla en god relation till det folkrörelseanknutna Fonus. Att sådana uttalanden inte leder till omedelbar kyrkopolitisk död är alarmerande.

Att nu Lundby Wedin och andra socialdemokrater och vänsterpartister försöker sätta stopp för den utveckling som välkomnas av det stora antal församlingar som nu ligger i startgroparna för att starta begravningsbyrå med argumentet att det skulle riskera att Svenska kyrkan skulle gå miste om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten och att man föreslår ännu en utredning för att försöka bedöma den risken, framstår som helt onödigt. Spar de pengarna för vi har redan utredningen klar och vi är mäkta förvånade över att kyrkopolitiker som suttit i riksdag och befunnit sig i offentlig sektor och i andra ledande positioner inte har kunnat förutse att :

1. Om kommuner tar över huvudmannaskapet så upphör tanken på att alla (se på Stockholm och Tranås) skall betala samma begravningsavgift eftersom det kommunala självbestämmandet kommer att fastställa olika skattesatser för detta.

2. Kyrklig mark och egendom (tex krematorier) kommer givetvis inte att säljas till kommunerna (den sekulariseringen är ett passerat historiskt stadium eller planerar man att tillsätta en ny Gustav Vasa?). Återstår för kommuner att anlägga nya begravningsplatser och bygga nya krematorier. Vilka kommuner är sugna på det?

3. Givet att inga kommuner kommer att göra det så gäller LOU (lagen om offentlig upphandling) då vi kan räkna på att göra det jobb som vi gör idag åt den nya huvudmannen. Här uppstår för första gången möjligheten att göra en vinst på det arbete som vi idag utför utan vinstintresse.

Konkurrenssituationen gör att vi på många orter kommer att kunna göra betydande vinster.

4. Dessutom kommer vi då att kunna kräva medlemskap i Svenska Kyrkan av dem som idag har sin lön från begravningsverksamheten och som är undantagna från den regeln/rekommendationen.

Skräckscenariot som ibland målas upp är alltså inte alls skrämmande utan snarare uppmuntrande.

Att företrädare för begravningsbyråbranschen kämpar med alla till buds stående medel för att stoppa Kyrkans Begravningsbyrå kan vi förstå men att kyrkopolitiker på nationell nivå ständigt motarbetar församlingars försök att hitta nya vägar in i framtiden är oförlåtligt. Sluta motarbeta oss så att vi slipper lägga tid på att förklara självklarheter  för er och att vi  i stället kan lägga tid på den av er omhuldade ”grundläggande uppgiften” .  

Henrik Rydberg
Kh Västanfors Västervåla församling och VD i Kyrkans Begravningsbyrå i Sverige AB (Franchisegivare till församlingar som driver sådan begravningsbyrå)