Han tycks mena att den utbildning som blivande präster i Svenska kyrkan får är mer nyandlig än kristen, och ger exempel på hur dopet som sakrament starkt ifrågasätts, hur syndabegreppet i princip är avskaffat och hur den bild som förmedlas av kristen tro och Svenska kyrkan inte är förankrad någonstans.
Jag ifrågasätter starkt dessa påståenden, och undrar vad Stefan Nilsson grundar sin uppfattning på.

Min erfarenhet är att utbildningen på pastoralinstitutet i Uppsala i hög grad förmedlar en bild av Svenska kyrkan och den kristna tron som är väl förankrad i vår kyrkas olika bekännelsedokument, och jag förutsätter att detsamma gäller på pastoralinstitutet i Lund.

De exempel, om ifrågasättande av dopet som sakrament och avskaffande av syndabegreppet, som Stefan Nilsson tar upp känner jag överhuvudtaget inte igen, och jag tycker att det är allvarligt att antyda att vi som nu är ute i tjänst som pastorsadjunkter skulle ha fått vår teologiska inspiration från nyandlig litteratur
. En viktig del av utbildningen är de pm som man som student skriver om dopet, om död, dom och uppståndelse och om bibel och bekännelse. I dessa pm är uppgiften att redogöra för den egna synen i förhållande till andra teologers och i förhållande till kyrkans tro, bekännelse och lära. Till grund för pm-skrivandet ligger olika typer av teologisk litteratur och naturligtvis också kyrkans bekännelsedokument.

De blivande prästerna, som för övrigt inte kommer till pastoralinstitutet utan gedigen teologisk utbildning och egen kyrklig förankring, ägnar en stor del av tiden under denna sista del av sin utbildning åt reflektion, diskussion och samtal kring vad det innebär att vara präst i Svenska kyrkan, och det råder aldrig något tvivel om att den kristna tron är det som ligger till grund för denna reflektion.

Emma Hedlundh
pastorsadjunkt, Bälinge