Jerusalem. Foto: Leo Correa/TT
Debatt
|
Svenska kyrkan har möjlighet att bidra till ett hoppfullt möte. Det är en del av kyrkans kallelse!
Hjälporganisationer som Rädda barnen, Röda korset och Läkare utan gränser sätter människan i första rummet och finns på plats där krig dödar för att möta upp de enorma behov och det omänskliga lidandet som krig skapar.
I Gaza är nöden bottenlös för befolkningen på 4,8 miljoner. Det rapporteras dagligen om beskjutningarna och attackerna på Gazaremsan, om vi inte blundar utan orkar ta in vad som sker möts vi av bilderna på de döda barnkropparna på gatorna och under rasmassorna, men förstår vi som medborgare det ansvar vi är bärare av för att bidra till fred? Och gör vi i Svenska kyrkan verkligen allt vi förmår för att stå upp för freden? Inte endast i Gaza, utan överallt där politiker tar till våld och mördande, i tron att det är det rätta sättet att erövra makt och bedriva politik?
Den 22 maj kom tre erkännanden av Palestina som stat; från Spanien, Irland och Norge. Israel svarade med att kalla hem sina ambassadörer i dessa länder. Ett tydligt tecken på den ovilja som kommer från Israels ledning.
Vi är inte antisemiter för att vi står upp för freden; vi förnekar inte förintelsen när vi sätter en gräns för våldet. Att stå upp mot Israels krigsföring är inte detsamma som att diskriminera det judiska folket. Däremot markerar vi att ingen människa har rätt att döda någon annan, och framför allt inte de små barnen. Det är barbari att mörda och svälta ihjäl barn och vuxna människor, i tron att det är så vi bedriver politik.
Jag har varit präst i 12 år i Svenska kyrkan. Svenska kyrkans kallelse och uppdrag är att ta sin plats i samhället och hela världen utifrån att Kristus kallar oss att följa Honom, för att finnas där i människors liv; spegla evangeliet i världen, och berätta om nåden och hoppet i Jesus Kristus. Särskilt efter coronapandemin har vi i Svenska kyrkan gått igenom en prövning att komma tillbaka efter pandemin gällande antalet gudstjänstbesökare. Vi kan idag se att Svenska kyrkan har fått ett ökat antal personer som går på konserter i kyrkan, men färre engagerar sig ideellt.
Svenska kyrkan har en enorm rikedom gällande just konserter, fantastisk sång och musik, som sprider gemenskap och hopp. Men Svenska kyrkan har en stor utmaning att också på ett konkret vis fånga upp den rädsla och oro som finns i vår värld. Vi lever med flera krig i vår närhet och vi kan inte låtsas som att det inte finns, eller säga att det räcker med att ge kollekt och ekonomiskt bidrag. Vi måste också fånga upp den oro som finns hos våra egna medlemmar, men vi har också en kallelse att stå upp för freden och vara en röst för de människor som inte längre har en röst.
Det Sveriges regering borde göra är öppna en plats för fredssamtal med representanter från Israel och Palestina och världspolitiken. Och vi i Svenska kyrkan behöver göra exakt samma sak.
Vi vill ha fred och därför ska vi också bjuda in till fredssamtal, förslagsvis i Israel på det Teologiska institutet i Jerusalem. Vår ärkebiskop Martin Modéus kan tillsammans med Anna Hjälm, som är direktor för institutet, bjuda in Israels ledning, tillsammans med representanter från Fatahrörelsen och PLO, och även representanter från vår egen regering tillsammans med delegater från FN, och skapa en mötesplats samtalet sker med respekt och hopp.
Svenska kyrkan har möjlighet att bidra till det hoppfulla mötet. Det är en del av kyrkans kallelse! Och detsamma kan vi göra som individer också, bidra på alla sätt vi kan för fred i världen. Då tror jag att också Svenska kyrkans identitet blir ännu starkare, när vi blir den modiga parten som ger plats och tro för freden.
Nathalie Olivefalk, präst
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.