Gråter över kyrkans attityd till borgerliga begravningar

Kyrkans Tidning nummer 8/16 har en stor artikel rörande några präster, som efter noga övervägande förrättade begravningsgudstjänster, som enligt gängse benämning var att betrakta som borgerliga begravningar. De blev samtliga prickade av domkapitlet.

Efter mera än tjugo års erfarenhet som borgerlig begravningsofficiant och som medlem i Svenska kyrkan anser jag mig tillåten att debattera i frågan.

Vi skiljer i dag på begravning i Svenska kyrkans ordning och begravning i ”annan ordning”. Här inkluderas borgerlig begravning, vilket uttryck i sig inte är särskilt lämpligt, då man då gärna tänker sig en minnesstund utan kyrkliga inslag. Detta är ju långt ifrån hela sanningen.

Jag har vid massor av tillfällen fått förrätta begravningsgudstjänster där den avlidne utträtt ur Svenska kyrkan, men också i åtskilliga fall då den avlidne var medlem av Svenska kyrkan. Då jag fått uppdraget har jag förstås förhört mig om, varför man valt just mig att förrätta begravningsgudstjänsten.

Svaret jag får är oftast, att man känner sig bekvämare med en officiant som inte är präst. Detta borde, enligt mitt sätt att se, vara ett problem för Svenska kyrkan, som borde tas på stort allvar.

Under åren har jag vid hembesök fått dryfta andliga och existentiella frågor med människor som, oavsett om de anser sig troende eller ej, har funderingar och spörsmål i dessa olösbara gåtor. Vi sitter ju alla i samma båt, präster som lekmän, och kan vi ge vår nästa lite stöd och tröst i en svår stund är det väl också det som kristendomen handlar om. Allt vad du gör för en annan människa ...

Precis så, antar jag, ansåg sig de prickade prästerna ha handlat. De tyckte att de följde gällande kyrkoordning och förrättade givetvis en begravningsgudstjänst, och de ansåg sig samtidigt ha visat omsorg om medmänniskor i en känslig och sorgesam situation.

Självklart ska detta vara undantag och efter moget övervägande från fall till fall, men att pricka dessa seriöst tänkande präster är att hemfalla åt en ”teologisk plåtkostym”, som en av de prickade utryckte saken.

Många församlingar tillåter nu dessutom begravning i Svenska kyrkans ordning om någon kan betala för sig. Då kan helt plötsligt en präst få tjänstgöra som officiant. Här görs förstås en prövning i varje enskilt fall, men jag har ändå svårt att få ekvationen att gå ihop. Inte tillför förfarandet några pluspoäng till vår kära kyrka i alla fall, och pluspoäng är vad som behövs i stor mängd om utträdena ur kyrkan på något sätt ska kunna stabiliseras.

Ett nyligen upplevt fall av denna ”plåtkostym” måste jag få relatera.

Ett sorgehus hade engagerat en pensionerad pastor tillhörande Svenska Missionsförbundet (numera Equmeniakyrkan) som officiant vid en begravningsgudstjänst för den ena av två makar. Den hölls i ett kapell vid ett krematorium, där ju alla former av begravningar är tillåtna. Där får även en pastor förstås medverka som officiant.

När den andre av makarna – medlem i Svenska kyrkan – så avled, ville anhöriga ha samma ordning med samme officiant, men denna gång önskade anhöriga av olika skäl förlägga gudstjänsten till en församlingskyrka inom Svenska kyrkan.

Då stötte förstås ärendet på patrull, och ”plåtkostymen” plockades fram. Efter moget övervägande fick trots allt anhöriga till slut sin vilja igenom. För säkerhets skull satt en präst inom Svenska kyrkan med under akten. Jag kan skratta, men allra helst gråta åt detta förfarande, som sker år 2016, då man skulle hoppats att Svenska kyrkan kommit betydligt längre i tankar runt medmänsklighet och människokärlek.

Artikeln i Kyrkans Tidning nummer 8/16 visar en sorglig och stelbent attityd. Fortsätter vi så, kommer det redan tynande intresset för Svenska kyrkan att bli än mycket mindre.

Visa i stället respekt för människorna, visa medkänsla och förståelse. Visa värme och generositet emot vår nästa, när han/hon söker kontakt. Då vinner vi också tillbaka många som vänt oss ryggen. Och vad jag vet frågade aldrig Jesus om kyrkotillhörighet innan han botade sjuka.

Torsten Lund

Västerås

Borgerlig begravningsofficiant

Medlem i Svenska kyrkan