Tack, biskop Erik!

I Kyrkans tidning har det förekommit flera kyrkomötesledamöter som varit kritiska mot biskop Erik, och sättet han celebrerade mässa på kyrkomötets inledande session i Uppsala, där han lade till ordet “dig” i instiftelseorden.

Arga Facebookinlägg mot biskop Erik har formulerats. Vänstern i Svenska kyrkan och gudstjänstutskottets vice ordförande Ann-Charlotte Miller går till och med så långt att hon anmälde biskop Erik till ansvarsnämnden för biskopar, och berättar för KT: “Det blir ett hån mot de kyrkomötesledamöter som jobbat så mycket med kyrkohandboken” och kräver biskop Erik ber om ursäkt för kyrkomötet.

Jag vill meddela en avvikande uppfattning. Biskop Erik bör inte be om ursäkt för kyrkomötet. De som följde gudstjänsten på plats i Uppsala eller såg mässan i efterhand,  kan se hur vackert biskop Erik gestaltar måltiden. Något som inte nämns, är predikan, som var kraftfull, och kanske var det den som gjorde att en del kyrkomötesledamöter kände sig provocerade? Eftersom anmälarna visste att det skulle se märkligt ut att anmäla predikan började de leta efter småfel i hans liturgi istället.

Men är det inte viktigt att man skiljer på sina roller? En präst som är förtroendevald i kyrkomötet, och dessutom är vice ordförande i gudstjänstutskottet måste ju inse att genom att hon och Visk kräver att biskopen ska be om ursäkt för kyrkomötet gör att det framstår som att hon för hela kyrkomötets talan när det finns många olika uppfattningar. Vissa är högkyrkliga här också.

Istället för att begära biskop Erik ska be om ursäkt för kyrkomötet vill jag istället tacka honom. Det var en fin mässa, som jag hade glädjen att se i efterhand.  Jag är förmodligen inte ensam av kyrkomötets ledamöter att tycka detta var bra. Tack.

Marcus Romedahl
Ledamot av kyrkomötet, Lunds stift