Ska ett avtal om nytt kyrknät ändra kyrkans grundläggande strukturer?

Just nu pågår det största avtalsskrivandet någonsin i Svenska kyrkans historia. Trots detta har det nästan helt saknats debatt och samtal om detta. Under hösten 2024 har det pågått ett arbete med att ta fram avtal för nya kyrknätet. Detta utifrån den Svenska kyrkans bestämmelse (SvKB 2024:1) som kyrkostyrelsen beslutade om i början av förra året.

Nu väljer nationell nivå att alla enheter ska skriva avtal med dem om något som redan är obligatoriskt. Det riskerar att förändra Svenska kyrkans struktur på ett djupare plan.

Avtalet som form riskerar att förändra relationen inom kyrkan från en relation som binds samman genom kyrkoordningen till att i stället särskiljas genom att vi blir varandras motparter. Vilken form vi väljer för relationen inom kyrkan borde inte bara handla om juridik utan lika mycket om teologi. Nationell nivå och en enskild församling är inte två skilda parter utan två delar av samma kropp. I inledningen till kyrkoordningen läser vi att:

"I kyrkoordningen knyts teologi och juridik samman. Det som Svenska kyrkan tror, bekänner och lär ger en utgångspunkt för kyrkoordningens innehåll och kriterier, mot vilket innehållet i kyrkoordningen ska prövas."

Som kyrkoherde sitter jag ibland i förhandlingar. Då är det bra att ha en kunnig och stark motpart där vi utgår från avtal och förhandlar utifrån våra olika intressen. Avtalet som form och att vara motparter är i dessa sammanhang gott. Skillnaden blir stor när kyrkomöte och kyrkostyrelse har beslutat om gemensam it-struktur som gäller alla enheter och därmed är gemensamt för kyrkan. Ska alla då skriva avtal blir nationell nivå en motpart till övriga enheter. 

Beslutet om SvKB 2024:1 gör att ingen enhet kan välja att stå utanför Svenska kyrkans nätverk. Det gör att kyrkostyrelsens beslut redan är att Svenska kyrkans nätverk är obligatoriskt för alla enheter. 

Det är olyckligt att det i SvKB 2024:1 inte redan skrivits ut i vilken omfattning det är obligatoriskt men det hindrar inte att kyrknätet ändå är obligatoriskt. Det skulle skapa en mängd mer administration om vi skulle skriva avtal om allt som är gemensamt inom kyrkan. Vi har inga avtal om clearing, för att bara ta ett exempel. Ändå fakturerar vi varandra

Regelverkets funktion är att hålla samman delar som bildar en enhet. Avtalets funktion är att reglera något som gäller mellan två skilda parter. Avtalets funktion leder till att tvist blir det naturliga sättet att lösa en konflikt. Jag tycker det skulle vara olyckligt om det startade juridiska tvister mellan de olika nivåerna inom Svenska kyrkan inom de delar som är vårt  gemensamma ansvar. I inledningen till kyrkoordningen läser vi att:

"En huvuduppgift för kyrkoordningen är att ange de strukturer och beslutsformer som ger de bästa förutsättningarna för Svenska kyrkan att fullfölja sin kallelse. Härtill kommer uppgiften att bevara och stärka enheten och gemenskapen bland dem som tillhör Svenska kyrkan, mellan församlingar och stift och med hela den världsvida kyrkan."

En huvuduppgift för kyrkoordningen och därmed för de övriga inomkyrkliga regelverken är att stärka enheten. Min åsikt är att avtal om det som är gemensamt leder till en skarpare uppdelning mellan nivåerna inom Svenska kyrkan. Tvister när det gäller avtal löses genom skiljedom. Det vore mycket olyckligt om Svenska kyrkans interna angelägenheter skulle lösas i ett sådant sammanhang. Det skulle tydligt motverka kyrkoordningens grundsyfte att bevara och stärka enheten och gemenskapen.

Det anser jag är en dålig teologi och för kyrkans bästa troligen dålig juridisk praktik. Då blir vi inte längre två delar av samma kropp. 

Det är märkligt om Svenska kyrkans grundstruktur, som är reglerad i lagen om Svenska kyrkan och som utvecklats ur en tusenårig tradition, skulle förändras genom ett inomkyrkligt avtal. Jag hoppas därför att kyrkostyrelsen tänker om och hittar en ny väg där vi jobbar med varandra i stället för som motparter.
 

Fredrik Hägglund, kyrkoherde i Svenska kyrkan Borås