Till varje hjärna arm och trött, sänd du en god bok

”Du vet vad jag menar... Den där känslan när man har scrollat och scrollat och hjärnan till sist bara säger stopp. Man känner sig helt mosig, nästan tom”. 

Ja, när 17-åringen Nellie talade förstod jag vad hon menade. Vi hade kontakt i samband med att jag gjorde ett skolprojekt som gick ut på att intervjua barn och ungdomar om deras relation till skogen. Med tonåringarna halkade samtalen lätt in på sociala medier. Deras bild var att mobilen tog tid från annat som var viktigt, och att det planlösa döscrollandet var värst. 

Vad Nellie och andra unga beskrev som en känsla av tomhet kallas också brain rot eller hjärnröta, som har korats till årets ord på engelska av Oxford English dictionary. Ordet används i synnerhet av de yngre generationerna som själva skapar och konsumerar det digitala innehåll som skapar känslan av att huvudet är så ­belamrat med intryck att det nästan stänger av. 

Det vittnar om en självmedvetenhet hos unga om den skada de åsamkar sig själva, och det liv utanför skärmarna som de samtidigt går miste om. 

Vid det här laget är nog alla medvetna om att internet också har sina goda sidor, som att knyta samman människor som annars inte hade kunnat hålla mer än sporadisk kontakt. Människor som har nära till att känna sig som främlingar för den van­liga världen hittar likasinnade i den virala. Trender på sociala medier återuppväcker kunskaper på utdöende, som återbruk, sömnad och virkning.

Eller som klockaren i Strängnäs domkyrka berättade för Kyrkans Tidnings ­redaktion under ett studiebesök: En grupp ungdomar satte sig på tåget från Stockholm till Strängnäs efter att ha blivit hänförda av biskop Johan Dalmans karisma i det virala Instagram-klippet. De små pilgrimerna var nära på att smälla av när de också råkade få syn på biskopen på kyrkbacken och kunde konversera med honom i verkligheten.

Sociala medier är bäst när de är ett verktyg som öppnar upp världen.

På det är booktok ett exempel, namnet för det community på Tiktok som ­läser och tipsar om böcker. Studier i Europa ­tyder på att barn och unga sammantaget läser mer och detta förmodligen till följd av att det blivit trendigt på sociala medier. Men en annan utveckling är att färre njuter av daglig läsning. En mindre grupp läser alltså mycket medan de flesta läser mycket sällan.

På det senare vill Sveriges regering råda bot. I måndags redo­visade Skolverket och Kulturrådet uppdraget att sammanställa läslistor med sammanlagt 250 skönlitterära verk som ska fungera som inspiration för lärare i skola och förskola. Listorna är ingen kulturkanon, men ändå en slags försmak av hur en sådan kan komma att utformas.

De böcker som valts ut till barn och unga på uppdrag av regeringen är nämligen verk som ska skapa mening och ge verktyg att utforska sin egen ­identitet men också förstå andra bättre. Just det identitetsskapande syftet är vägledande också i arbetet att ta fram en kulturkanon i Sverige. 

Läsning bland unga däremot är en utmaning för skolan och förskolan. Men också civilsamhället och kyrkan.

Riktlinjerna för konfirmation i Svenska kyrkan gör tydligt att den döpta genom sin konfirmation ska ges nycklar att tolka sitt liv i ljuset av dopet.

Grunderna för den kristna tron är då avgörande kunskap, men för att den ska sätta sig i kroppen krävs viss förmåga att hitta Guds tilltal i andra dräkter än de ­uppenbart kristna.

Varför inte inkorporera ett välvalt verk från de nya läslistorna i konfirmandundervisningen? Bland ledarskribentens ­favoriter finns De små tingens gud av Arundhati Roy och novellen Arvsled av Annika Norlin. 

Det kan vara värt ett försök! Ryktet säger att de unga har fått nog av hjärnrötan.

Fanny Willman, Ledarskribent