Uppståndelsen av central betydelse

Här hos oss i den tid, som är nu. En belysning, som endast är i form av våra mänskliga ord och ordformuleringar. Hur långt räcker våra ord? Detta, som inte låter sig beskrivas med våra mänskliga ord, utan måste kompletteras med den sköna konstens uttrycksmedel. Målaren med sin pensel, poeten med sina ordkombinationer, skulpturskaparen med sina figurer och kompositören med sina melodifigurer. Ändå når vi inte ända fram.

Gamla testamentet är rikt på dessa konstens bilder av Gud. Alla berättelser runt Jesus – och framför allt de nedtecknade orden av vad Jesus sagt – har gett oss mer än vad dessa våra konstens tjänare kan åstadkomma, nämligen inkarnationen.
Människorna har röstat med fötterna, när de inte längre kommer till gudstjänsten. När Ordets formulering inte längre stämmer med vetenskapens utveckling, är detta ett helt naturligt röstningsförfarande. Kan tron i Kristus vara helt beroende av vilka ord vi använder i gudstjänsten?

Eftersom människorna har ett andligt behov, tyr man sig till andra mötespunkter. I stället för kyrkan samlas man i grupper, där det andliga budskapet ligger långt bortom vad Jesus sagt. I enskildas privata bostäder eller i små enkla lokaler. Den ensamme grubblar i sin ensamhet. Om människan inte fått någon andlig spis på mycket länge, drar hungern iväg med människan någon annanstans.

Dopbefallningen innebär att vi måste utveckla en alternativ gudstjänst dit människorna utanför kyrkan kan komma och känna sig berörda. Kunna identifiera sig själva i sitt livspussel och finna hoppet i Kristus. Visst har orden betydelse, men hur uppfattas orden, som vi själva tycker är så bra?
KG Hammar beskriver mycket väl det härad vi måste in i för att finna den gudstjänst, som berör människorna utanför kyrkan.

Karl-Eric Hansson
Grebbestad