Var finns rasismen?

Jag är sedan mer än tjugo år  gift med en färgad invandrare och vi har aldrig mött vare sig rasism eller diskriminering i Sverige. Så var finns den? Redan när vi anlände till Arlanda mötte min då blivande hustru Sverige. Passpolisen studerade noggrant hennes resehandlingar och överlämnade sedan med ett stort leende passet med orden: ”Madam, welcome to our country”. Ord, som än idag ringer i öronen.

Under hennes tid på SFI fick vi många invandrarbekanta, från världens alla hörn och nu tjugo år senare när vi träffas har ingen av dessa invandrare utsatts för någon som helst diskriminering eller rasism.
Många förstör debatten genom en enfaldig debatt om vår mångfald. Vi är olika, har olika värderingar, har olika bakgrunder och olika trosuppfattningar etc. Detta hindrar oss inte att leva tillsammans, men för att vi ska kunna leva tillsammans, måste vi ha en personlig identitet knuten till våra personliga trosuppfattningar och värderingar för att förstå den andre medmänniskans identitet.

Helena Edlunds inlägg tar upp en tråd vi länge längtat efter och glädjande nog tar Annika Borg och Christer Hugo upp samma ämne. Den dagen då vi blir säkra i vår egen tro och identitet, får vi något gemensamt med andra trossamfund. Det värsta vi kan göra är att i beskäftighetens namn göra ett misch masch mellan olika trosutövningar.
Ta det famösa exemplet med kyrkan på Arlanda flygplats. Det står kyrka på dörren, men bakom dörren är det en moské. Har själv blivit mer eller mindre blivit utslängd av muslimer därifrån. Så kan det bli när beskäftigheten saknar identitet. Jag är inte arg på muslimerna, men däremot på Svenska kyrkan, som inte vill se någon skillnad på olika religioner.

Moder Theresa hade ett fint budskap till sina systrar, när de arbetade med och hjälpte döende människor, som sökt sig till Howra stationen i Calcutta. Hon sade Låt en god hindu få dö som en god hindu låt också en muslim får dö, som en god muslim. Kanske ska vi låta hennes människosyn få genomsyra även Svenska kyrkan. För det är precis som Bo Brander skriver: Utan Jesus klarar vi oss inte.

Bo Rosenqvist
Kolmården