Att våga se verkligheten är att mötas med öppna ögon, skriver Birgitta Schönbeck Persson om tystnaden kring #vardeljus-kampanjen.
Tystnadskulturen är stor i Svenska kyrkan. Vardeljus-kampanjen borde fått mer genomslagskraft bland anställda och förtroendevalda i kyrkan.
Så länge chef eller arbetsgivare inte vill se att det finns problem kommer dessa kränkningar och beteende att kunna fortsätta.
Jag har märkt och även hört uttalanden i den församling jag tillhör: Här har vi det bra hos oss. Det pratas inte högt om något förekommande problem. Som förtroendevald vet jag att det slätas gärna över eller till och med ges ett råd att gå vidare .
Hur ska det då gå att föra samtal i dessa i tiden viktiga frågor? Hur vi ska möta varandra både fysiskt och psykiskt och ta vara på detta tillfälle att få bort dessa sjuka attityder? Det finns en stor ovilja att se dessa problem.
Falskhet och ointresse är också en synd. Kanske lätt att se förbi och kan därför vändas i skam för den enskilt drabbade .
Då blir det som syndaren i Bibeln. Så länge jag inte förstår att jag är en syndare. Hur gör jag då för att be om förlåtelse?
Här behövs nytänkande och utbildning för anställda och förtroendevalda i att ändra låsta attityder. Att våga se verkligheten är att mötas med öppna ögon.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR