Den vetenskapliga världsbilden växlar ju ständigt. I insändaren sägs bland annat att livet utvecklats under flera miljarder år och går tillbaka till samma ursprung. Vilket ursprung? Hur såg det ut? Vad hände egentligen vid denna enorma, helt ofattbart avlägsna tid, flera miljarder år? Ingen människa vet svaret.
Må vi lära oss inse vår begränsning.
”Det går inte att vetenskapligt förklara varför människan skulle vara något mer än allt annat levande” heter det vidare i insändaren. Visst går det! Försök samtala med djur om politik, filosofi eller dagens händelser. Här behövs ingen vetenskaplig förklaring eller speciell livssyn. Endast öppna ögon och vanligt sunt förnuft.

Förvisso har all forskning sin uppgift och ska respekteras. Det måste dock observeras att Bibeln icke är ett uppslagsverk, innehållande något ”tillverkningsprotokoll” över skapelsen med dithörande delfrågor. Vad vi finner i Skriften är blott ett ramverk, en bakgrund till universums skapelse.
Eftersom Guds ord har en inbjudan om gemenskap med och till honom som sitt fundamentala ärende, har vår kyrka ingen anledning att beakta ateisters ogunst. Avståndet mellan dessa båda motstridiga livsuppfattningar kan aldrig avlägsnas på vetenskaplig väg. En ateist godtar inga bevis på Guds existens.

Framlidne biskop Bo Giertz sa angående denna fråga: ”Det är på andra områden som en människa till slut kan bli viss om den bibliska skapelsetron är riktig eller inte. Det är i mötet med Gud själv och i gemenskapen med honom. Det är om det mötet och den gemenskapen hela Bibeln handlar. Det viktigaste och avgörande står därför icke i Bibelns första kapitel. Det ligger i den fortsättning som följer”.

Arne Harnell
Bengtsfors