Prästsonen van Gogh behöll sin andliga blick på världen

Solrosor, blixtrande natthimlar, skir fruktträdsblom är Vincent van Goghs signum. Och de psykiska kriserna, det avskurna örat, självmordet vid 37 års ålder är mytomspunna. Måleri och biografi är ofrånkomligt sammantvinnat. Starkt närvarande, men mindre känt är konstnärens eviga sökande efter livets mening, sin plats i tillvaron.

Genom hela konstnärskapet löper hans djupa men föränderliga förhållande till religion. När konstmuseet Arken i Köpenhamn nu visar 28 målningar och 11 teckningar sätts fokus på van Goghs religion, en gestaltad andlighet i naturen och hos människorna. De mest kända målningarna saknas här, de lånas sällan ut. Men endast ett fåtal av de utställda verken har visats i vårt land. Senast van Gogh ställdes ut stort i Sverige var i mitten av 70-talet.

I van Goghs målningar är pulsen från och protesten mot uppväxten i det kalvinistiska prästhemmet kännbar och de drygt 800 breven är fyllda av bibliska referenser. Jobbet i konsthandeln överger den 24-årige Vincent 1877 för att läsa in grekiska och latin inför teologistudier. Men han avbryter studierna för att gå en kurs på missionsskola i Belgien. Provtjänstgör som predikant i ett gruvdistrikt. Lever fattigt med de utsatta gruvarbetarna och skänker bort allt utom Bibeln. Belgiska protestantiska kyrkan avbryter och förklarar honom olämplig. Men van Gogh fortsätter att på egen hand predika i ett år.

I breven uttrycker van Gogh en genuin önskan att vara till nytta för världen. ”Tjäna ett syfte, göra gott.”

1880 viger han sitt liv åt konsten. Konstnärskapet varar i tio år och präglas av ett ständigt jagande efter ”det”. Religionen övergår i privat tro, en andlighet som ser det gudomliga i det lilla och går mot ett kosmiskt uppgående i naturen, skapelsen.

van Goghs skarpa svårmodiga blå ögon möter betraktaren i ett självporträtt och utställningens verk pendlar mellan det finstämt jordnära och extatiska. Djupt förankrad i verkligheten tecknar han de böjda gestalter som i sitt anletes svett brukar jorden som vore han en av dem. Krökta ryggar växer upp ur tung lera likt knotiga träd.

van Gogh har två ledstjärnor; Jesus, ”den store Konstnären”, han som sår med ord. Och det religiösa bondelivets skildrare Jean Millet (1814–1875) vars målning Såningsmannen han tidigt kopierat. Han planerar en bild med Jesus i olivlunden och ”en citrongul himmel”. Men målar små människor och besjälade olivträd som vibrerande strävar mot himmelen. ”Jag plöjer mina dukar som bonden sin jord”, skriver van Gogh. Och målar likt en altartavla en lycksalig såningsman vandrande över blånande jord, omsluten av solens gyllne smältande strålar.

Målningen Såningsmannen liknar en altartavla där van Gogh låter sin sådd av färg falla. (Sædemanden, 1888. Coll. Kröller-Müller Museum, Otterlo)

Stilleben med en tallrik lök kan tolkas som ett utvidgat självporträtt som gestaltar van Goghs tes att i det lilla se det gudomliga. (Stilleben med en tallerken løg, 1889. Coll. Kröller-Müller Museum, Otterlo)

Höbärgande bondkvinna från 1885 – van Gogh är alltid med dem som arbetar i sitt anletes svett. (Bondekone høster, 1885. Coll. Kröller-Müller Museum, Otterlo)

I Självporträtt från 1887 betraktar van Gogh världen med blå, vaksam, svårmodig blick. (Selvportræt, 1887. Coll. Kröller-Müller Museum, Otterlo)