Flygskuld eller flygskam? Medel finns mot båda

”Flygskammen kan vara ett enda stort missförstånd”.

Under den rubriken skriver Lisa Irenius en tänkvärd krönika där hon aktualiserar skillnaden mellan skam och skuld (SvD, 2019-05-19). Kanske vore det bättre om det var flygskuld människor erfor. Även om skillnaden mellan skam och skuld kan vara otydlig – det vet varje själavårdare – går en skiljelinje i det att skam rör självet och skuld beteendet: jag är dålig jämfört med jag gör dåligt.

Irenius menar att det finns en risk med att fokusera på skam eftersom den ofta ger upphov till aggressiva motreaktioner: ”varför ska just jag skämmas över just detta?” Dessutom är det mer konstruktivt med skuld eftersom fokus då riktas mot våra handlingar. ”Medan skam får oss att undra vad andra ska tycka gör skulden att vi frågar oss själva: Gör jag rätt eller fel?”

Gudstjänstens svar på skulden är förlåtelsen. Gudstjänstens svar på skammen är välsignelsen.

Irenius har onekligen poänger. Från själavården vet vi också att skuldmedvetenhet är en god början. Synden handlar om människans självupptagenhet – det faktum att hon är inkrökt i sig själv. Medan en skamproblematik riskerar att förstärka denna tendens, kan en skuldmedvetenhet i stället öppna upp för evangeliet som är den befrielse och förlåtelse som räcks oss utifrån.

Men nu är det så vist ordnat att det finns motmedel mot både skulden och skammen. I den konfirmandbok som mina sommarkonfirmander snart kommer att få står:

Gudstjänstens svar på skulden är förlåtelsen.

Gudstjänstens svar på skammen är välsignelsen.