– Det är roligt att vi bjuds in att komma till denna offentliga plats där inte alla vet om att det här ska ske. Det blir spontana möten med resande människor. Det är en fantastisk upplevelse, säger Gary Graden, domkyrkokantor och som leder kören som täcker halva centralhallens golv.

Winter Wonderland, Mössens julafton och Tomtarnas julnatt varvas med Bereden väg för Herrran, Dagen är kommen och Härlig är jorden.

– Det är precis lika viktigt för många människor, tror jag, att sjunga här som att sjunga Härlig är jorden på en anhörigs begravning. Det handlar om gemensam sång och närvaro, säger Mattias Wager, domkyrkoorganist i Storkyrkan och som står för ackompanjemanget på både elpiano och -orgel.

Det hela startades av Svenska kyrkans nationella nivå. Men på senare år har Stockholms stift tagit över ansvaret för evenemanget.

– Vi kände att detta var ett väldigt roligt event, säger Anna Pihl Lindén, adjungerad stiftsmusiker och en av projektledarna.

– Det är väldigt uppskattat.

Vad är tanken bakom evenemanget?

– Vi har ett fantastiskt kulturarv med våra psalmer och våra sånger. Och just i juletid märks det väldigt tydligt att människor i alla åldrar kan och vill sjunga psalmer och julsånger, adventssånger och luciasånger. Därför är vi här - för att människor ska få en chans att sjunga med. Det heter ju Sjung med!

Den psalm hon ser mest fram emot att få sjunga tillsammans med de andra på Stockholms central?

– Dagen är kommen. Den är väldigt fin, säger Anna Pihl Lindén.

Mattias Wager och Gary Graden är vana att få folk att sjunga i olika miljöer och sammanhang. Vad betyder det att det också är psalmer som sjungs i centralhallen?

– För många människor representerar de något slags igenkänning, samtidigt som de för oss som jobbar i kyrkan, och har den synen, betyder ännu mer än så genom sina texter och djupare budskap, säger Mattias Wager.

– Men vi gör inte det här för att missionera. Vi gör det här därför att vi tycker att det i sig är en väldigt viktig uppgift för oss som jobbar i kyrkan. Vi jobbar med människor och med liv. Och det är väldigt mycket liv det här att sjunga tillsammans, och det räcker långt.

Vad är då skillnaden mellan att spela och sjunga i en kyrka som Storkyrkan jämfört med att stå i Stockholms centralstation?

Några uppenbara skillnader är de ständiga bakgrundsljuden och den obefintliga akustiken - vilket gör musikerna beroende av högtalare. Samtidigt är interaktionen mellan körledaren Gary Graden och de som sjunger är inte så olik, menar Mattias Wager.

– Det är inte så svårt att komma på olikheterna. Men det är mer som förenar än som skiljer tycker jag.

Fokus ligger på unison sång – det är ju allsång. Tonarten ska vara bekväm att sjunga. Men det ska också gå att ta i, så den bör inte ligga för lågt.

– När man blir varm i kläderna mår rösten ofta bra av att få sträcka sig lite uppåt också, säger Wager som också berättar att han tänker mycket på kompet och att de gemensamt tar fram låtar som blir en bra mix.

– Det pendlar ju hela tiden mellan palmer och helt vanliga julsångslekar, evergreens och sådant.

Kyrkan är en av få i dag som värnar det gemensamma i musiken, menar Wager. Det står i kontrast till det mesta i dag som oftast konsumeras eller utövas.

- Detta är inte en gimmick eller en ploj som vi gör för att visa att vi kan vara ute på gator och torg. Värdet av det här är lika unikt när det sker här eller när det sker någon annanstans, i en kyrka till exempel.

Har du några tips till den som inspireras av detta och vill göra något liknande i sin församling?

- Mitt grundtips är att bara inriktar sig på att verkligen hjälpa till att det blir gemensam sång. För där tycker jag att man nästan alltid gör fel i allsångssammanhang. Det blir ett scenuppträdande med kändisar och körer och alla är taggade. Då kroknar den sjungande allmänheten ofta.