Replik. Det är en kraftmätning som pågår och det är min övertygelse att riktningen med bojkott, desinvesteringar och sanktioner är rättvisa och fred, skriver Anna Karin Hammar i sin replik till Ulf Öfverberg och Martin Blecher. Läs deras inlägg via länkar här bredvid.
Jag vill i denna replik fördjupa min argumentation för varför jag anser att Israels ockupationspolitik bör bemötas med bojkott, desinvesteringar och sanktioner, ofta förkortat BDS.
För mig är det viktigt att lyssna till ropet från det palestinska folket och därmed självklart till mina kristna bröder och systrar i Palestina. I Kairos Palestina-dokumentet från år 2009 uttrycks en stark önskan om att världens kyrkor och kristna ska ställa sig bakom den palestinska folkliga strategin att praktisera ickevåld i Mahatma Gandhis efterföljd. Ickevåld innebär att göra motstånd utan våldsanvändning. Med hjälp av ekonomiska påtryckningsmedel vill de som bojkottar och upphör med investeringar motivera staten Israel att arbeta för en rättvis fred. Kännbara ekonomiska påtryckningar ökar viljan att avsluta projektet att beröva ett helt folk, det palestinska folket, deras land och deras mänskliga rättigheter.
En av dem som förespråkar bojkott tillsammans med tusentals andra judar i USA är advokaten Robert Herbst från Jewish Voice for Peace. Han berättade vid Kairos Palestina sommarläger i Kullabygden att hans organisation har gått från att enbart bojkotta varor från bosättningar till att bojkotta mera generellt det som produceras av Israel. Robert Herbst motiverade sitt ställningstagande så här.
- Vi är många judar i USA som genom bojkott av Israel vill befria Israel från sin förtryckarroll. Det som Israel gör mot palestinierna är upprörande och måste upphöra. Det strider både mot folkrätten och mot judisk etik. BDS, bojkott, desinvesteringar och sanktioner, är en rörelse med kärlek och inte hat till Israel, till ett Israel som lever för en rättvis fred.
Det är en hållning som jag gärna gör till min egen.
Att bojkotta Israel är inte att ifrågasätta Israel som stat. Tvärtom är det att ta staten på allvar som ett ansvarigt subjekt för sina handlingar. Ingen som bojkottade Sydafrika skulle komma på tanken att ifrågasätta Sydafrika som land annat än för sin rasistiska politik gentemot det egna landets invånare.
Kairos Palestina-dokumentet är de palestinska kristnas teologiska och samhälleliga analys av den fruktansvärda situation de lever under. Ett dokument måste läsas i sin kontext och inte flyttas över till en annan kontext utan angivande av skillnader. Det ersättningsteologiska problem som europeiska kristna haft är inte med nödvändighet de palestinska kristnas problem. Deras problem är inte judarna och judendomen utan staten Israels agerande. Alla försök att sätta likhetstecken mellan judendom och staten Israel är ett fatalt missgrepp. Det är därför så många judar i världen säger till staten Israel: Inte i mitt namn. De palestinska kristna berättar sin egen berättelse i Kairos Palestina, därför är deras intresse inte främst judendomen, men de vänder sig i Kairos Palestina-dokumentet till både judar och muslimer med vädjan om samarbete för en rättvis fred.
Min far var anti-nazist. Att stå emot förtryck vilken dräkt det än klädes i är den fostran och erfarenhet jag fått både hemifrån och genom den interreligiösa och ekumeniska rörelsen.
Tyvärr har jag även erfarit att en viktig del av retoriken i det israeliska samhället går ut på att förespråka att palestinierna borde fördrivas från sina hem och sitt land. Därför behövs det krafttag mot den israeliska politiken att lägga beslag på hela landet. Det tvingar just nu palestinierna på ockuperat område in under ett system av apartheid och berövande av sina mänskliga rättigheter.
Hotet om fördrivning är inte tomma ord utan praktiseras redan mot fattiga bönder på Västbanken.
Jag vill inte att det ska sägas om mig eller min kyrka att vi inget visste och inget gjorde Därför bojkottar jag Israels apartheidspolitik och hela ockupationspolitik.
BDS är det enda initiativ som fått Israel att reagera mot kritiken som sprider sig runt världen. Det visar enligt min mening att nu är det allvar. Det är en kraftmätning som pågår och det är min övertygelse att riktningen med BDS är rättvisa och fred. Samtidigt vill jag självklart att min kyrka fortsätter att stödja Rabbiner för mänskliga rättigheter och andra organisationer i Israel som håller fast vid demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter för alla.
Till Martin Blecher och Ulf Öfverberg vill jag säga: Kom och bli en del av lösningen för en rättvis fred. Säg till staten Israels ockupationspolitik och berövande av palestinierna deras mänskliga rättigheter: Inte i mitt namn.
Anna Karin Hammar
teol.dr. och präst
LÄGG TILL NY KOMMENTAR