Dags för kyrkan att ta ansvar för skogsbruket

REPLIK

Replik på ”Dags för kyrkan att överlåta skogsbruket åt andra”, Anders Brännström, Posk, i Uppsala stift i Kyrkans Tidning den 23 november.

Under århundradena har mark överlåtits till kyrkan av enskilda markägare och ställts till för­fogande av staten med syfte att försörja prästen och finansiera församlingsverksamheten.

Ingen äger prästlönetillgångarna. De drivs i en stiftelseliknande form och är att likna vid en egen juridisk person. Staten har gett kyrkans stift förtroende att förvalta PLT (prästlöne­tillgångarna).

Det råder dock oklarheter kring hur frivilligt överlåtandet av mark till kyrkan gått till, särskilt i de norra stiften i Sápmi i renbetesmarker.

PLT finansierar i dag – till viss del på vissa platser, och till stor del på andra platser – församlingsverksamheten. Här borde man se över och förbättra utjämningssystemet. En ännu viktigare inkomst är kyrkoavgiften. Utan våra medlemmar, ingen kyrka.

I stället för att överlåta ansvaret för skogsbruket åt andra (skogsbolagen?) ska vi välkomna skogsutredningen och låta PLT omfattas av Svenska kyrkans färdplan för klimatet, då vi har goda möjligheter att göra verklig skillnad för klimatet och biodiversiteten genom att ställa om skogsbruket. Det är att teologiskt handla i linje med Ett biskopsbrev om klimatet och föregå med gott exempel åt andra.

Samerna lär att naturen är ­helig och rik. Den har sitt egenvärde.

Citerar ärkebiskop Martin Modéus som sa mycket klokt om församlingens liv och bland annat formulerade följande i sitt ­föredrag för Uppsala stiftsfullmäktige på vårt sista möte för 2023: ”Skapelsen genomandad av Gud. Andlighet handlar om relationer.”

Vi behöver fråga oss själva, vad är kyrka? Vad är tro, liv och andlighet? Kyrkan handlar om sammanhang och gemenskap. Vi ger och tar emot – med Gud i cent­rum. Kyrkan har unika uppdrag i en orolig värld. Så visst finns många viktiga frågor på agendan i stiftsfullmäktige.

Men när kyrkan, som landets femte största skogsförvaltare, i klimatförändringarnas tid kan göra skillnad för bevarandet av friska ekosystem, biodiversitet och kolinlagring – behöver vi prata om det, och lyssna till olika forskningsrapporter så vi har ett brett underlag för viktiga beslut.

Att finansiera kristen förkunnelse och verksamhet med exploaterad natur undergräver det glada budskapet som, i kristen kontext, borde vara svaret på människors längtan. Kyrkan ska inte exploatera naturen! Vi kan göra det här på ett sätt som ger andlig mening och hänsyn till ­relationerna även mellan olika arter i ekosystemen. Det finns nya skogsbruksmetoder, som borde implementeras, där hyggesfritt skogsbruk ger god avkastning. I våra nomineringsgrupper ser vi hellre att skogen finns kvar med avkastning, än kalhyggen med maximal avkastning.

Bibeln säger att det finns ­andra värden än pengar i livet. Att skydda natur är att handla i tro.

Ditt förslag att helt stryka ­huvudfrågan för nomineringsgruppen Himmel och Jord från agendan uppfattar vi som dumdristigt och odemokratiskt. Frågan är viktig också för andra ­nomineringsgrupper, inte minst MPSK De gröna.

Vi bör visa varandra, våra medlemmar och väljare respekt. De som röstat på oss vill se en förändring av kyrkans skogsbruk. Som förtroendevalda för våra respektive nomineringsgrupper är det vårt ansvar att driva dessa frågor i Uppsala stift.

Marie Arnesdotter & Johan Wihlborg,
Himmel och jord, Uppsala stift

Anders Hedström
MPSK De gröna, Uppsala stift