Därför borde kyrkan slopa löftet om klimatneutralitet 2030

 ”Jag är förvånad”, säger Göran Enander när han lämnar betänkandet från den ett och ett halvt år långa skogstutredningen till Svenska kyrkan. 

Konfliktläget i Svenska kyrkan är högt och förvaltarna av prästlönetillgångarna verkar på många håll som en separat del av kyrkan, förklarar den särskilda utredaren och tidigare landshövdingen i Uppsala. 

Svenska kyrkan har liksom andra förvaltare stor frihet att reglera sitt eget skogsbruk. Det är en bidragande faktor till det höga tonläget. Ju mer förhandlings­utrymme, desto starkare stridande intressen. 

Medan vissa som reagerar på betänkandet menar att Svenska kyrkan ger vika för en aktivistisk opinion som undgått granskning ser andra att Svenska kyrkan, såvida utredningens förslag omsätts i praktiken, kan bli ett föredöme inom svenskt skogsbruk. 

Till nyhetssajten Altinget säger Enander att ”Förslaget har ingen prutmån”. 

Men förslaget om att nästan fördubbla den areal som avsätts för att skydda biologisk mångfald och lagra kol, från dagens 11 till 20 procent, ligger till och med under EU:s riktmärke att skydda minst 30 procent av land- och havsytor. Förmodligen är det ett pragmatiskt, strategiskt drag av utredaren att lägga sig under detta riktmärke. Nu finns all anledning för höstens remissinstanser att efterfråga en ännu högre ambition. 

För enligt EU:s miljöbyrå kommer inte Sverige att klara av de klimatmål som EU:s regelverk kräver ska uppfyllas till 2030. Framför allt behöver kolsänkan öka. Verksam i ett land där klimatpolitiken ständigt får kritik för att inte leva upp till sina åtaganden har Svenska kyrkan ett särskilt ansvar. Med sitt stora skogsinnehav kan Svenska kyrkan dessutom göra reell skillnad.

Det är upp till kyrkostyrelsen att formulera övergripande mål och inriktning för förvaltningen. Kyrkomötet ska nästa år ta ställning till ändringar i kyrkoordningen och ge kyrkostyrelsen direktiv. En mer centralstyrd förvaltning är i fallet skogen bra, eftersom ett hållbart skogsbruk inte innebär samma sak i olika delar av landet. 

Men om ett träd faller i skogen, hör kyrkostyrelsen det då? 

Inte som det ser ut i dag. Utredningen skildrar i undertexterna Svenska kyrkan som en organisation som måste gå från närmare 0 till 100 på bara några år:

I dag är insynen i egendomsförvaltningarna liten. Stiften saknar koll på församlingarnas sammanlagda fastighetsinnehav. Rutiner för att följa upp hållbarhetsaspekten inom skogsbruket finns inte på plats. Revisionen säger inte mycket.

Utredaren föreslår därför ett solidariskt kyrkligt ansvar. Ska alla stift dra sitt strå till stacken krävs en kyrkostyrelse som både stimulerar och sanktionerar.

Det ska enligt utredningen ske genom att församlingarna betalar en hållbarhetsavgift. Om de ställer om kan de minska den andel av nettovinsten från prästlönetillgångarna som ska betalas in till nationell nivå. 

Det här ställer krav på prästlönetillgångarna som i dag kännetecknas av bristande transparens och tillsyn. En församling ska informeras om insatser inom dess geografiska område. När övergripande planering sker ska församlingens synpunkter inhämtas och beaktas. 

Det som talar mot förslaget är att alla församlingar inte får avkastning från prästlönetillgångarna. De som inte själva kan tjäna något på ett hållbart skogsbruk ska betala för att andra gör jobbet. Det kan uppstå konflikter som den i närtid när församlingar har reagerat mot kyrko­styrelsens beslut att införa en obligatorisk it-avgift också för dem som inte använder systemen.

Modellen borde därför utvidgas. Den kan stimulera församlingar till att arbeta för etappmålen i Färdplan för klimatet, som skogsutredningen har till syfte att bidra till att uppfylls. De församlingar som gör insatser som genererar faktiska utsläppsminskningar under ett år borde kompenseras ekonomiskt genom att kommande år betala en mindre hållbarhetsavgift. 

Däremot kvarstår problemet med att det är riktigt svårt att räkna. En kyrka som i dagsläget vill vara klimatneutral om bara fem år är bara så ärlig som den kyrka som sedan också är det. 

Det finns ännu inte någon modell för hur kolbalansen i Svenska kyrkans skogar ska beräknas. En sådan är avgörande för att kunna avräkna utsläppen från Svenska kyrkans verksamheter och avgöra hur pass nära Svenska kyrkan är sitt utlovade paradigmskifte netto noll-utsläpp 2030.

Om skogsutredningens mål antas finns alltså inte i dagsläget, förutom överblick och rutiner, några instrument för Svenska kyrkan att följa upp dem. Inte heller en heltäckande kartläggning över var de naturtyper som bör skyddas finns i landet. Lägg därtill det gnissel som kommer att uppstå när kyrkostyrelsen ska ta ansvaret från stiften över egendomsförvaltningar som i dag inte är vana att arbeta stiftsövergripande mot gemensamma mål.

Kanske vore det mest trovärdiga för Svenska kyrkan att därför erkänna sig besegrad och slopa löftet om klimatneutralitet 2030. Inte för att sänka ambitionsnivån men för att vara ärlig med att klimatomställning tar tid, är svårt och samtidigt alldeles nödvändigt. Att kyrkan skulle bli klimatneutral på så kort tid framstår återigen mer som ett modernt varumärkesbygge än ett realistiskt mål. 

Men jag väntar med glädje på att bli motbevisad. Hellre förr än senare.

Fanny Willman, ledarskribent