Gärna fridshälsning som under pandemin

Det är lätt att till delar hålla med Alva Dahl i hennes debattinlägg i KT 42/22. Men jag vill inte ha tillbaka fridshälsningen i form av kramar eller handskakningar till höger och vänster. Sådant passar bäst på kyrkbacken eller före eller direkt efter gudstjänsten. Men inte mitt i mässan när mysteriet känns som allra mest påtagligt.

Det blir för mej ett tvärt ­avbrott i den ordning som handboken försöker hjälpa oss med.

Men visst behöver vi se varandra. Gärna i ögonen. Jag är därför positiv till den ordning som blivit vanlig under pan­demin, att med handen på hjärtat, söka ögonkontakt med så många som möjligt. Jag tror att tanken att önska varandra Guds frid räcker; det behövs varken tal eller mummel.

Bertil Persson