För många afghanska ungdomar har Svenska kyrkan i Paris blivit deras enda hem. Arbetet där måste få fortsätta, uppmanar debattör Lena Pettersson.
Jag har just kommit hem från en resa till Paris. Anledningen till besöket var att söka upp några av de afghanska ungdomar som jag varit god man och kontaktperson för i Sverige. De reste till Frankrike när de fått sista avslaget på sina asylansökningar. Att det blev Frankrike berodde på att de haft kompisar som fått göra ny asylprövning och fått stanna i landet. Det sägs också att risken att skickas tillbaka till Afghanistan är mindre där än i Sverige.
Efter att jag läst flera artiklar i Kyrkans Tidning om det arbete som kyrkan gör för ungdomarna gav jag dem adressen och uppmanade dem att gå dit. Med GPS i telefonen kom de fram, efter flera timmars vandring. Kyrkan har sedan dess blivit, inte deras andra hem, utan deras enda hem.
Viktigast för mig var att jag kunde swisha pengar genom kyrkan till ungdomarna, utan id-kort kan man annars inte hämta ut pengar från Western union eller andra förmedlingar.
I kyrkan har de kunnat tvätta kläder, duscha, ladda telefoner, få hjälp att översätta dokument, få undervisning i franska och framför allt, får de del av en mycket varm och välkomnande gemenskap.
Det som gjorde att jag lämnade kyrkan i Paris med en känsla av uppgivenhet och sorg var att Sara Brachet, som haft huvudansvaret för verksamhet, lämnade sin tjänst den 1 juli. Hon hade anställts på en projekttjänst som nu avslutades. Prästen Tua Sällström och Sara berättade för mig hur de kämpat för att hitta annan finansiering. De hade bland annat sökt medel från IM, allmänna arvsfonden och från potten för kyrkans internationella arbete.
Jag förvånades över hur de tvingats tigga från andra hjälporganisationer för att driva kyrklig verksamhet. De vittnade båda om att de aldrig tidigare upplevt så stor mening i sitt arbete som med att hjälpa dessa ungdomar.
Vi är många här, som på grund av ett omänskligt svenskt asylsystem, tvingas se våra ungdomar lämna Sverige. Att vi kan hjälpa dem genom kyrkan betyder så oerhört mycket.
En vädjan från oss och från ungdomarna: Se till att kyrkan i Paris kan fortsätta sitt arbete, det ger så mycket good will för kyrkan, långt utanför de kretsar som traditionellt stöder dess arbete.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR