Jobs bok i vår tid

REPLIK

Vad kan, får och bör vi göra med bibeltexter idag? Biskop Mikael Mogren sätter Jobs bok i relation till Hjalmar Bergmans romantrilogi och livshistoria, men också till sina egna erfarenheter och närmiljö (Västerås). Han ger därmed ett gott exempel universitetens tredje uppgift (folkbildning) och vad jag uppfattar som ett kärnuppdrag för kyrkan, att göra dess traditioner tillgängliga och relevanta för fler. Prästen Christer Hugo vädrar missnöje och uttrycker några överraskande ståndpunkter som jag vill bemöta: att Jobs bok är olämpligt material för betraktelser, att den fungerar väsensskilt från skönlitteratur samt att dess teologi är uppenbar.

Job tillhör vishetslitteraturen, där frågorna om mening, kunskap och etik i fokus, medan det specifikt israelitiska (historia, gudstjänst) träder i bakgrunden. Att Jobs bok också räknas till den litterära kanon och ständigt gestaltas på exempelvis film (Tree of Life, A Serious Man, Leviathan) vittnar om att den uppfattats som relevant långt utanför judiska och kristna traditioner. Om boken verkligen skulle stänga snarare än öppna frågan om lidandets problem är det svårt att förstå dess genomslag i tolkningshistorien.

Kyrkofadern Hieronymus (347-420) liknade Jobs bok vid en ål som glider ur ens grepp när man försöker hålla fast den. Bibelforskaren Carol Newsom (2003) beskriver boken som en polyfon kör av delvis motstridiga röster. Här möter vi både folksaga och högstämd lyrik. Gud framträder som småaktig, upphöjd, frånvarande och någon som upprättar. Boken innehåller både försvar av och protest mot hållningen att lidande är en frukt av synd. Den paradoxala upplösningen består i att Job får veta att han ”talat sant”, samtidigt som han blir belönad, vilket antyder att han hade fel. Job tystnar inte som utlovat (39:37-38) och får faktiskt slutreplik (42:6). Första ledet är särskilt mångtydigt (”jag avvisar/föraktar/vägrar”) men antyder svårligen att Job lägger sig platt. 

Hugo är inte ensam om att beteckna Israels Gud som en ”maffiaboss”. En välvillig tolkning är att han följer Jobs eget exempel, som i 9:24 anklagar Gud för att bete sig som en ”brottsling”. Elie Wiesels God on Trial (1979) speglar en judisk tradition efter förintelsen av att ställa Gud inför rätta, för att inte ingripa mot ondskan och därmed överge sitt folk. Uppfattningen om ”Gamla testamentets Gud” som primitiv och barbarisk hör dessvärre också hemma i en ersättningsteologisk och ibland direkt antijudisk tradition, från Marcion (85-160) till Eva Moberg (Se Liljefors 2022). Till Gamla testamentets rikedom hör att olika teologier och människosyner står sida vid sida, ibland som i Jobs fall, i samma bok. Den mångfalden skyms av uppmaningar att sätta vissa texter i giftskåpet eller anspråk på att de bara kan läsas på ett sätt. Jag tänker att det är en angelägen uppgift för kyrkans företrädare att visa att bibelns texter, snarare än enkla svar, erbjuder förhållningssätt och exempel på brottning också med vår tids livsfrågor.

Mikael Larsson
Docent och lektor i Gamla testamentets exegetik, Teologiska fakulteten, Uppsala universitet