Låt ord och handling bli ett

Jag känner ofta sorg. Sorg över alla medvarelser som minskar i antal eller dör ut. Sorg över glaciärer som är döende, bin som vilsna söker mat och skogar som förlorar sin styrka och mångfald. Min sorgelista är lång. När jag så läste om skogsutredningen fylldes jag av hopp.

Min rygg rätades något och jag tänkte på mina barnbarn. Tänk att få berätta för dem: ”Kyrkan vill rädda skogen. Kyrkan vill ändra sitt sätt att tänka och agera så skogarna läks och mer liv kan spira.” En av askonsdagens bibeltexter dök upp i mig: ”En sorg efter Guds vilja leder till omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra” (2 Kor 7:10).

Det finns alltså en väg framåt som leder till räddning och som ingen behöver ångra: när vi ändrar vårt sätt att tänka och handla, det som omvändelse betyder. Det ger liv till alla. Hoppfullt.

Skogsutredningens förslag syftar till att balansera Svenska kyrkans fyra hållbarhetsdimensioner i dess förvaltning av skogen. Det vill säga andlig, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Som teolog formulerar jag andlig hållbarhet som de trosföreställningar som fogar oss samman med hela skapelsen, vårt ansvar för den, varandra och för kommande generationer. Andlig hållbarhet är därmed den dimension som omsluter de övriga tre och som kan sammanfattas i det uppdrag Jesus gett kyrkan; ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:15)

Därför blir det obegripligt för mig, som teolog och präst, att denna skogsutredning väcker så många ilskna och negativa reaktioner. Och än mer att den teologiska reflektionen tycks lysa med sin frånvaro i många av dessa reaktioner. Själv reagerade jag med stolthet, glädje och lättnad när jag läste den. En positiv reaktion som jag delar med många i vårt land för vilka skogen är en viktig plats. Flera organisationer, bland annat Naturskyddsföreningen, har också reagerat positivt.

Likaså bejakar jag självklart skogsutredningens förslag då den mer speglar den skapelseteologi som jag, och många med mig inom Svenska kyrkan, förkunnar. I ”Ett biskopsbrev om klimatet” finns ett antal uppmaningar mot slutet av brevet. Ett lyder så här: ”Låt en teologisk reflekterad syn på skapelsen prägla den ekonomiska förvaltningen av aktier, skog och mark för att minska klimatpåverkan och påskynda klimatomställningen” En uppmaning som stämmer väl överens med det kyrkoordningen beskriver som en del av syftet med kyrkans liv och arbete: att Guds rike ska utbredas och skapelsen återupprättas. 

Det blir också min uppmaning: Låt en teologisk reflekterad syn på skapelsen prägla vårt tänkande vad gäller förvaltningen av våra skogar, så att ord och handling blir ett.

Cecilia Holmberg, präst i Stockholms stift