Låt oss som utnyttjar lönecentret betala

Initialt kommer lönecentrat ta betalt av användarna. Kostnaden är 168 kr per lönespecifikation – subventionerat till 84 kr till och med 2023. Men enligt den remiss som kyrkokansliet skickat till stiften är detta endast en temporär lösning. När 80 % av alla enheter är anslutna – eller senast 2030 – vill man finansiera lönecentrat genom den gemensamma avgiften för nationell nivå. Frivilligheten tycks alltså bara vara i åtta år. Visserligen finns inget förslag på tvångsanslutning, men i praktiken skulle alla vara med och betala oavsett om man utnyttjar tjänsten eller inte. Av många anledningar är detta en dålig lösning. Men innan jag går in på dem behöver något sägas om min församling.

Kungälv-Ytterby församling tillhörde de enheter som mycket tidigt anslöt sig till Göteborgs stifts servicebyrå (2015). Vi var också den första enheten som minskade vårt engagemang (2019) och tog tillbaka ekonomiska volymtjänster (som vi själva sköter) och budget-bokslut (som vi köper från annan, extern aktör). Men Göteborgs stift står fortfarande för löneutbetalningarna. En bidragande orsak till det senare är naturligtvis stiftets subvention, som i princip gör det gratis. Vid årsskiftet upphör stiftets hantering och subventionering. Vi har då valet att återigen sköta lönehanteringen själva, betala lönecentrat att göra det eller hitta någon annan extern aktör som sköter om det.

Kyrkorådet har inte fattat något beslut, men själva tycker jag argumenten överväger för att köpa tjänsten från lönecentrat. Den osubventionerade kostnaden på 168 kr per lönespecifikation framstår som konkurrenskraftigt gentemot andra aktörer. På ett år – med 50 anställda, ett kyrkoråd samt en del tim- och uppdragsarvoderingar – skulle vår kostnad bli cirka 135 tkr. Det motsvarar kostnaden för en löneassistent på drygt 20 %. Jag har svårt att tro att vår lönehantering ryms på en dag per vecka, inte minst om man tänker att det också innebär att hålla sig à jour med kollektivavtalets olika delar. För mig framstår alltså lönecentrat som ett kostnadseffektivt alternativ.

Men jag vill – oavsett hur många som är anslutna – betala för de tjänster vi utnyttjar. Det är nödvändigt om det ska ligga något i talet om frivillighet. Men det är också av godo för alla parter. Det vi betalar för värdesätter vi ofta högre. Då finns incitament att göra kostnaden från församlingens sida så låg som möjligt. Och därmed göra vår del av lönehanteringen så effektiv som möjligt. Det är bättre för lönecentrat, vars kostnader man då kan jämföra med andra aktörer. Lönecentrat får också incitament att vilja behålla sina kunder för att man är bra och kostnadseffektiv – inte för att man är gratis. Om det i princip skulle vara gratis, framstår det för mig som att Svenska kyrkan egentligen inte tror på idén och att man inte tror att man kan erbjuda tjänster som församlingarna av fri vilja betalar för. Slutligen är det bättre för de enheter som inte är anslutna till lönecentrat. De behöver inte vara med och betala för något de inte utnyttjar.

Endast ett argument talar för en finansiering via nationell nivå. Och det vore om det krävs för att undgå momsbeläggning. Men det argumentet har ju upphört i och med den så kallade. momsdomen, som klargjort att Svenska kyrkan inte behöver momsbelägga sådana här tjänster när de säljs inom organisationen.

Låt Svenska kyrkans lönecenter vara helt frivilligt. Och låt därför oss som utnyttjar det själva få betala för tjänsterna.

Mikael Isacson
Teol. dr, kyrkoherde i Kungälv-Ytterby församling