Nolltolerans för attacker mot svenska kyrkor

Av denna anledning är det således fullt befogat att bli upprörd över den senaste tidens attacker mot såväl kyrkor som kyrkogårdar. Nedan följer ett axplock av vad som hänt bara de senaste veckorna:

• Flertalet gravstenar på Norra begravningsplatsen i Solna utsattes för omfattande vandalisering. Det skedde även två veckor tidigare, då så många som 300 gravstenar välts eller vandaliserats.
• Flera urnor med aska från avlidna stals från kyrkogården i Hörup på Österlen.
• Eldfarlig vätska kastades vid tretiden på natten mot kyrkporten till Spånga kyrka - en kyrka med anor från 1100-talet. Flera fönster hade även slagits sönder. Ärendet utreds som mordbrand.

Går vi längre tillbaka i tiden ser det ännu dystrare ut. Bara några månader tidigare totalförstördes en klockstapel från 1700-talet i Vaggeryd i vad som utreds som mordbrand, och Backa kyrka i Hisings Backa utsattes för omfattande vandalisering.

Vad som motiverar enskilda personer till att vandalisera eller rent ut av förstöra det svenska kulturarvet i form av kyrkor och gravplatser råder det delade meningar om, men oavsett kan vi konstatera att problemet verkar ha ökat i omfattning de senaste åren.

När det handlar om materiella ting går det oftast att reparera eller återställa, inte sällan till omfattande kostnader. Men man får inte glömma det känslomässiga och kulturhistoriska värdet i det som förstörs. För att inte tala om att det ofta är en attack mot griftefriden.

Vi talar om kyrkobyggnader som med stor möda byggts för flera hundra år sedan eller gravvårdar som för enskilda personer är viloplatsen för anhöriga som gått bort. Att avsiktligt vandalisera eller skända dessa är en illvilja som är svår att förstå. Människor som besöker den lokala kyrkan eller en gravplats för att hälsa på en bortgången anhörig ska inte behöva mötas av omkullvälta gravstenar, sönderslagna kyrkofönster eller nedklottrade väggar.

På flera håll i landet har man nu satt in väktare för att stävja problemet. Det ser vi positivt på, men så länge problemet ökar i omfattning kommer detta enbart att vara en temporär lösning. Vår uppfattning är att det inte bör råda något annat än nolltolerans mot den här typen av brottslighet.

Sverigedemokraterna har sedan tidigare anslagit cirka 1,3 miljarder kronor för en höjning av den kyrkoantikvariska ersättningen, vilket är ämnat för att bevara, skydda och restaurera kulturhistoriskt viktiga byggnader inom svenska kyrkans regi. Det är dock uppenbart att det finns ett behov av att vi även kommer tillrätta med själva vandaliseringen.

Utöver att ge Polismyndigheten de resurser som krävs för att kunna utreda brotten och lagföra de som är ansvariga är det tydligt att straffen för vandalisering av kulturhistoriskt viktiga byggnader och egendom bör skärpas. Gärningsmän med utländska medborgarskap ska även utvisas ur landet, då man i dessa fall bevisligen inte har någon som helst respekt för Sveriges historia och kulturarv.

Samhället måste nu skicka tydliga signaler om att vårt gemensamma kulturarv och de dödas vilostad är heliga miljöer och att attacker inte kommer att tolereras. De som önskar förstöra det som i grund och botten är oersättligt ska få känna konsekvenserna av det.

Aron Emilsson (SD), gruppledare Kyrkomötet
Julia Kronlid (SD), vice gruppledare Kyrkomötet
Alexander Christiansson (SD), andre vice gruppledare Kyrkomötet