Pilgrimsrörelsen och kyrkans grundläggande uppgift

När jag läste artikeln i KT om pilgrimscentrum i Selånger följer Svenska kyrkans grundläggande uppgift blev jag lite undrande.

Utan att jag grundligt känner till verksamheten på pilgrimscentrum i Selånger, som är startplatsen för den nyligen uppdaterade leden mot Trondheim, vill jag säga något om den växande pilgrimsrörelsens relation till Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Samtliga av denna uppgifts fyra dimensioner finns representerade i pilgrimsrörelsen.

Pilgrimsarbete sker i en mängd församlingar, och flera har stöd och får inspiration av just landets pilgrimscentra. Dessa spelar en stor roll. Jag har rest runt i hela Sverige och besökt flertalet av landets pilgrimscentra, pilgrimsgårdar och mötesplatser och finner verksamheten som pågår där - i möten med människor som annars aldrig går i kyrkan - som ett uttryck för en slags nutida mission.

I Vadstena med dess pilgrimscentrum firas pilgrimsmässor och tideböner varje dag i klosterkyrkan. Idag är det landets mest besökta kyrka avseende antal gudstjänstbesökare, mycket beroende på de dagliga tidebönerna som Pilgrimscentrum ansvarar för, och de dagliga mässorna där Pilgrimscentrum samverkar med församlingen. Dessutom firas andakter och pilgrimsmässor regelbundet utomhus under de vandringar som anordnas. Så den grundläggande uppgiften att fira gudstjänst kan sägas uppfyllas med råge.

Den andra grundläggande uppgiften att utöva diakoni förverkligas genom den diakonala hållningen under vandringarna mellan deltagarna, möten på vägarna, att vandra för klimatet genom ”pilgrims walk for future”, att vandra för fred och rättvisa, att gå för de ofrivilliga pilgrimerna (flyktingar, hemlösa m fl). På de flesta pilgrimscentra finns en caféverksamhet, som blir en mötesplats där man blir sedd och bemött och kan upptäcka möjligheterna att dela liv med andra.

Den tredje uppgiften handlar om undervisning. I pilgrimsrörelsen i Sverige (den finns ju också i alla nordiska länder idag) anordnas kurser i pilgrimslivet som flera tusen pilgrimer deltagit i, föreläsningsserier om pilgrimsliv som numera anordnas överallt, fördjupningsgrupper som använder sig av pilgrimens sju nyckelord (frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande) för att ta spjärn emot när det gäller den egna livsstilen och livets innersida. Inte minst delandet av våra livshistorier hjälper oss att få kunskap om varandra och själva livet.  På Pilgrimscentrum i Vadstena har vi sex dagar i veckan ett delande över den bibeltext som läses vid den dagliga mässan. Här kan vi vara fem ena dagen och trettiofem nästa dag.  I vår bokhandel finns ett rikt utbud av andlig fördjupningslitteratur mm.

Den fjärde uppgiften handlar om att utöva mission. Pilgrimsrörelsen är idag en av de starkaste krafterna att få människor intresserade och engagerade av andliga frågor i allmänhet och den kristna tron i synnerhet. Längtare, sökare, agnostiker söker sig idag till pilgrimsrörelsen som är en lågtröskelverksamhet, där församlingarnas trösklar ofta upplevs som för höga. Ibland kan ett pilgrimscentrum upplevas som en gammaldags missionsstation.

Jag har varit präst i 50 år, men har aldrig upplevt så stort intresse och nyfikenhet på de existentiella och andliga frågorna, som sedan jag blev pilgrimspräst. Pilgrimsrörelsen kan vara på väg att bli en liten folkrörelse med devisen ”en sund själ i en sund kropp”, där både kroppen och själen det vill säga.hela människan får utrymme. Efter att ha varit stängd i cirka 500 år har den nu fått en renässans där människor på nytt tar tag i en stav, axlar en ryggsäck för att gå ut i världen och gå en inre vandring i den yttre vandringens form.

Kontaktytan med andra intressenter som andra kyrkor, STF, kulturorganisationer, naturvårdsföreningar, idrottsrörelsen, studieförbund, NGO-grupper med flera ökar ständigt.

Pilgrimsrörelsen har kommit för att stanna och kan bidra till Svenska kyrkans längtan efter förnyelse och fördjupning.

Hans-Erik Lindström,
f d pilgrimspräst vid Vadstena pilgrimscentrum