Skapelsen är inget kapital

Det går en skiljelinje genom kyrkan i debatten om Skogsutredningen. Den handlar egentligen om två olika förhållningssätt: Rätten till skogen som ekonomisk resurs respektive ansvaret att förvalta skogen som en del av Guds skapelse.

Det förra förhållningssättet utgår från det etablerade syftet att skogen är kyrkans egendom som ska ge avkastning, och att det ska förbli så. Men det innebär en stor klimatrisk och mycket osäkra framtidsutsikter.

Ur skapelseperspektiv är skogen inte ett kapital. Skogen, som allt annat, är Herrens. Vårt uppdrag är att förvalta och vårda den vilket har ett tydligt släktskap med Skogsutredningens teologiska utgångspunkt.

I bibliskt språkbruk är skog trädbevuxen mark utan mänsklig påverkan, medan mark planterad med träd för ekonomisk eller kulturell behållning benämns som trädgårdar – vi kan kalla det för träd-odlingar eller träd-åkrar (Jes 29; 44).

Bibeln börjar och slutar med Livets träd. I både Gamla och Nya testamentet kan trädet, stammen eller roten stå för Gud, Kristus eller Guds rike. Den kristna gemenskapen är då som ett träd där människor är grenarna och stammen är Kristus (Joh 15, Rom 11).

Livets träd har kristendomen gemensam med många religioner och kulturer över hela jorden. Det finns en nedärvd respekt för trädet och en insikt att varje träd är ett ekosystem (Luk 13:19) som kommunicerar med omvärlden och Skaparen (Jes 55:12; Ps 96:12).

Det är både bibliskt och allmänmänskligt att ha respekt för och omsorg om träd. Ett träds liv eller många träds liv - skog - förtjänar samma respekt och omsorg. Till detta kommer en växande kunskap om hur träden kommunicerar med och via svampmycel och mängden kolinlagring i marken där träd växer. Vid kalhuggning dör mykorrhizasvamparna; det kan ta århundraden innan marken åter blir klimatneutral.

Vi behöver byta riktning och vända om. Varför är inte kyrkan vägledande och drivande inom sitt eget kärnområde? Utredningen föreslår att kyrkans skogsbruk ska bidra till ett varierande landskap med många brukningsmetoder där fler värden levereras samtidigt: andliga och existentiella, ekonomisk avkastning, biologisk mångfald, klimatnytta, ekosystemtjänster och social välfärd. Vi menar att dessa värden behöver viktas, då de ställda mot varandra leder till konflikt och det vill utredningen minimera. Biologisk mångfald, klimatnytta och ekosystemtjänster behöver rankas högt. Det är teologiskt motiverat. Utan att bli animister behöver kyrkan omvärdera synen på annat liv än det mänskliga.

Kristna har i tider av hårt tryck och nödläge övervunnit stora svårigheter. Vi är i ett nödläge men det är inte hopplöst. Det finns innovativa och goda lösningar för ett ansvarsfullt och förnöjsamt sätt att leva som är hållbart. För skogen och för oss. Kyrkan behöver vara en modig profetisk röst och börja leva en hoppfull framtidsvision.

Erika Cyrillus, präst
Susanne Karlsson, före detta försäkringsekonom
Anne Lenke, lärare
Katarina Rydberg, före detta kommunikationschef