Göran Enander har en övertro på centraliseringen

Skogsdebatten är intensiv i hela världen. Skogen ger inkomst, men dess fotosyntes tar också upp koldioxid, den är en kolsänka. Klimatet blir därför inte varmare. En värme som redan destruerar jordens och människans miljö.

Kyrkomötet har beslutat om en utredning om kyrkans skog. Den eminent sakkunnige utredaren är Göran Enander, före detta generaldirektören för Skogsstyrelsen och ordförande för Naturskyddsföreningen. Han har fått uppdraget att utreda ”ett socialt, ekologiskt, ekonomiskt och andligt hållbart skogsbruk.”

Om skogens mål hävdar han att hållbarheten är viktigare än avkastningen.

Målet bjuder över Skogsvårdslagen som stadgar lika hänsyn till miljö och produktion. Jag gillar hans ambition, men är kritisk till hans konkreta förslag.

Beteckningen ”andligt hållbart” är en för diffus formulering, anser jag. En teologisk utgångspunkt borde vara att skogen är en del av Guds skadade skapelse och som sån kräver den både respekt och kritik. Mot den – liksom mot annan skapelse – gäller de etiska reglerna: icke skada, göra gott, värna annans/andras rätt och vara rättvis.

Principen vid skötseln av all skog, liksom all natur, borde vara samverkan, godhetsregeln med flera. Hållbarhet är rättvis samverkan mellan miljö eller skog och människa. Nu är praxis i stället åverkan. Den biologiska mångfalden och antalet rödlistade arter och klimatresurserna samt kolsänkorna försvagas, skadeprincipen praktiseras. Men vissa arters miljö förbättras dock också, godhetsprincipen tillämpas. Men balansen måste bli mycket bättre.

Miljö och produktion borde inte ses som varandras motsatser, de bör ses som, och vara, samverkande parter. Det är inte minst genomförandet av produktionen som behöver bli mer miljövänlig, det vill säga att stärka klimatet och den biologiska mångfalden.

Som alternativ till Enanders formulering av KO 46:3 :”Andlig, ekologisk ekonomisk och social hållbarhet ska säkerställas i förvaltningen”, föreslår jag:

”Prästlönetillgångarna ska skötas så att de ger en god hållbar avkastning. Tillgångarna ska förvaltas enligt kyrkans tro på skogen som en Guds skapelse, som människan ska värna om och samverka med enligt etikens godhets regel med ekologisk och social hållbarhet.”

Enander har alternativa förslag om hur skogsmarkens ska brukas som skiljer sig åt från nuvarande bruk i kyrkans och i andra ägares skogar. Här kommer ett starkt patos för miljön fram. Hållbarheten måste gå före avkastningen om miljön ska förbättras tillräckligt.

För att nå Endanders mål föreslår han en nationell förvaltning av skogen som alternativ till den nuvarande stiftsförvaltningen. Men eftersom Svenska kyrkan teologiskt sett är en episkopal stiftskyrka, så anser jag att skogsförvaltningen ska ligga kvar hos stiften. Kyrkans nationella nivå har enligt nuvarande ordning tillsyn över stiftens  örvaltning. Med denna kyrkosyn blir det stiften som beslutar om hur deras skogar ska brukas och inte en nationell styrelse med en nationell plan. 

Stiftens skogar är tillräckligt stora för att göra den nuvarande stiftsordningen rationell. De 13 stiften och skogarnas olika egenart stimulerar till en värdefull mångfald. Enander har en övertro på centraliseringen, menar jag. Enander har med sin kunskap och sitt engagemang gjort ett starkt inlägg i debatten om kyrkans skogsbruk. Hoppas det väcker ett stort intresse och en förnyelse av kyrkans skogsbruk.

Johan Unger, präst, tidigare domprost