”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed gör?” – denna fråga ställdes till kandidaterna i ärkebiskopsvalet under hearing. Nu diskuteras de svar som kandidaterna har gett men det vi menar bör problematiseras är själva frågan. Att Svenska kyrkans biskopars tro på Kristus måste ställas mot den andres tro på sanning är fel. Det är särskilt fel när vi talar om en majoritetskyrka i ett samhälle präglat av en stark och fortfarande växande islamofobi.

Att kandidaterna blev obekväma med frågan och att deras svar av många uppfattas som osäkra hedrar dem, menar vi. I dagens Sverige, där muslimska medborgares tro och normer ständigt pekas ut som problematiska, bör vi undvika att bidra till kontrasteringar av det slag som frågan om ”Jesus och Muhammed” gör. Det är lovvärt att kandidaterna uppfattade frågan som provocerande och att de ”inte vågade” beskriva sin egen tro som överlägsen den andres.

Som professorer i olika religionsvetenskapliga ämnen och med olika personliga trosuppfattningar och religiösa bakgrunder är vi helt överens om att arbetet mot diskriminering av den muslimska minoriteten är oerhört viktigt. Det är först när vi har ett samhälle där vi har samma värde, som skarpa formuleringar om majoritetens tro inte riskerar att förtrycka människor med annan tro.

Kajsa Ahlstrand, Gustaf Leanders professor i missionsvetenskap

Ninna Edgardh, professor i kyrkovetenskap särskilt diakonivetenskap

Göran Eidevall, professor i gamla testamentets exegetik

Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi

Carl-Henric Grenholm, seniorprofessor i etik

Eva Hellman, professor i religionshistoria

Mattias Martinson, professor i systematisk teologi med livsåskådningsforskning

Elena Namli, professor i teologisk etik