Ledamöter i kyrkomötet följer inte sin egen färdplan

Det gnisslas tänder på kyrkokansliet i Uppsala. Kanske inte överallt i det nya öppna landskapet men tillräckligt högt för att gnisslandet ska höras även utanför väggarna. Det gäller färdplanen för klimatet med bland annat bestämmelser om resepolicy för anställda och förtroendevalda i Svenska kyrkan. Denna policy tycks i praktiken inte gälla för alla. Förtroendevalda i kyrkomötet, det vill säga de som har beslutat om reglerna, slirar med ambitionsnivån medan anställda förväntas följa policyn till punkt och pricka. Sådana orättvisor skapar inte endast gnissel. De undergräver också förtroendet för att den klimatfråga man utåt vill signalera som betydelsefull egentligen inte är så viktig.

På Svenska kyrkans hemsida kan man läsa den storslagna ambitionen: ”Klimatfrågorna handlar om hur vi ser på oss själva, varandra, vår relation till skapelsen och Gud. Kyrkan har en unik möjlighet att bidra till värderingsförändring i det svenska samhället genom att vi kontinuerligt bearbetar värderingar, världsbild och livssyn i hela vår verksamhet.”

Så står det: ”i hela vår verksamhet”, men när det gäller vissa förtroendevalda i kyrkomötet kan man undra om de anser sig vara ett undantag. En anställd vid kyrkokansliet berättar att de uppmanas att noga fundera över hur man minskar sina klimatavtryck. Om man ska ta sig någonstans bör man i första hand gå till fots eller cykla. Om det är för långt och man inte är supermotionär, bör man välja kollektiva färdmedel med prioritet för tåg, båt eller buss, därefter bil och i sista hand flyg som endast bör väljas för långväga resor utomlands. Detta är förstås inte endast en klimatfråga utan också en kostnadsfråga utifrån det hårda sparbeting som kyrkokansliet har uppmanats att eftersträva.

Över huvud taget har Svenska kyrkan en hög svansföring för att minska klimatavtryck i både första och andra etappmålet för färdplanen. På samma hemsida uppmanar man till ”beteendeförändringar såsom minskat resande, snålare körsätt och nya, mer klimatsmarta och innovativa resealternativ”. Så varför följer inte alla kyrko­mötets ledamöter detta? De har ju själva beslutat om både färdplan och budget.

Vad säger siffrorna? Resor och hotell utgör en sjundedel av hela kyrkomötets kostnad på dryga 43 miljoner för 2022 och 2023. Till viss del kan de ökade kostnaderna bero på inflationen, men det förklarar inte fördelningen av kostnaderna mellan olika färdmedel. Tar man bort hotellkostnaderna så är summan för resor inte särskilt hög, men det som intresserar just nu är resealternativen. Kostnaden för flygresor är i stort sett densamma mellan åren medan tågresorna har minskat i kostnad. En slutsats av detta är att flygandet fortsätter på samma nivå medan tågresor minskar. Två andra poster har ökat rejält. Den ena är övriga resekostnader, som jag antar inte är hyra av elcykel eller rullskidor utan bilersättning. Denna post har ökat med nästan det dubbla sedan 2022. Den andra är taxiresor som har ökat med 25 procent. Vissa av dem utgörs ­säkert av taxi mellan flygplats eller järnvägsstation och hemmet, men en andel är taxiresor inom Uppsala. Ligger hotellen flera mil bort och har bussarna slutat gå?

År 2023 sammanträdde kyrkomötet i två olika lokaler vid första och andra sessionen. Den första var Universitetshuset och den andra Uppsala konsert och kongress. Hotellen ligger centralt, nära båda sammanträdeslokalerna, mellan en och två kilometers promenadväg. Men taxiresor förekommer ändå. Detta registreras av kyrkokansliets anställda som ser leda­möter åka fram och tillbaka med taxi medan de själva förväntas gå eller cykla oavsett väderlek. Om man anser att Svenska kyrkans färdplan för klimatet är ett dåligt beslut så får man väl arbeta för att ändra ambitionsnivån, men att ha dubbla agendor imponerar inte. Mellan 2024 och 2027 är kyrkomötets riktlinjer för hela Svenska kyrkan att minst 75 procent av alla resor med bil i tjänsten ska vara fossilfria och att flyg­resor ska ha minskat med hälften. Så ser inte utvecklingen i praktiken ut om man ser på budgetsiffrorna. Vad har kyrkomötets flygglada och taxiåkande ledamöter tänkt göra åt det?

Susanne Wigorts Yngvesson,
professor i etik, Enskilda Högskolan Stockholm