Digitaliseringen är ett teknikskifte genom tid och rum

Jonas Eek lyfter i sin ledare i Kyrkans Tidning nummer 1/2 det digitala språng som Svenska kyrkans församlingar har gjort det senaste året. Han driver linjen att liveströmmat är att föredra framför förinspelat material, och efterlyser mer av interaktivitet och teologisk reflektion i det fortsatta arbetet.

Kyrkokansliet är involverat i två forskningsprojekt om digitalisering. Det första är Churches Online in Times of Corona (CONTOC) som studerar hur kyrkor i 17 av världens länder har ställt om till digitala lösningar under våren 2020. Det andra är TROPHY: Att leda digital transformation av fysiska rum. Det jämför Svenska kyrkan med bank- och teaterverksamheter. Projektet inleddes 2018 och syftar till att utveckla kunskap för att underlätta ledning och kommunikation i gränslandet mellan det digitala och det fysiska rummet.

I mars 2020 hade 12 procent av Svenska kyrkans församlingar någon erfarenhet av att sända gudstjänster digitalt. I juni var den siffran drygt 80 procent. Mer har präglats av att hitta tekniska lösningar och mindre av teologisk reflektion. Det är vanligt i innovativa sammanhang att experimenterande praktik föregår teoretisk bedömning. En generös attityd är grundläggande för att utveckla nya goda arbetssätt. Just nu finns ett fönster där mycket är ”tillåtet och förlåtet”. I nästa skede, för en erfarenhetsackumulation, är bedömning viktig för fortsatt utveckling.

Interaktivitet är den aspekt av digitalisering som efter tekniksprånget behöver ytterligare utveckling. Chattfunktioner är exempelvis en möjlighet att hälsa och synliggöra gudstjänstdeltagarna. Det går att göra vid gudstjänst i realtid men också med en bemannad chatt vid uppspelning av gudstjänst.

Att skapa en motsättning mellan liveströmning och förinspelat material är att göra det mer komplicerat än nödvändigt. Förvisso ger livesändningar möjlighet till direkt interaktion, men det är inte självklart att de alltid ger en högre känsla av närvaro. Den som har prövat att liveströmma en gudstjänst genom en medeltida kyrkas metertjocka väggar utan fiberuppkoppling inser att i det sammanhanget är förinspelade gudstjänster att rekommendera.

När en person kopplar upp sig och deltar ”i sin egen tid” är närvaron beroende av bild – och inte minst ljudkvalitet. Den är lättare att bearbeta och förbättra i efterhand. Det är faktiskt möjligt att ljud- och bildmässigt få en upplevelse som går utöver ”det normala”: En klar ljudbild, en förhöjd utkikspunkt från mitten av kyrkorummet där man på nära håll hör och ser från ett perspektiv som kanske inte ens existerar från bänkraderna.

Mediering, samverkan mellan människor och kulturella redskap, har potentialen att upphäva tid och rum. En direktströmmad gudstjänst upphäver rummet men inte tiden. Ett förinspelat musikstycke som spelas upp i högtalarna i en gudstjänst upphäver tiden men inte rummet. En förinspelad gudstjänst som upplevs hemma upphäver både tid och rum.

En lyckad överbryggning av både tid och rum är exempelvis Svenska kyrkans Facebooksida, som ibland till och med kallas för den digitala församlingen. Den kännetecknas av asynkron interaktion: man kan lägga fram ett böneämne på måndagen som tas emot av prästen på sidan på tisdagen, och några andra deltagare på sidan stämmer in i bönen på onsdagen.

Det sker ett utbyte av tankar och böner som inte blir mindre verkligt för att det inte är en synkron (samtida) interaktion. Det finns flera exempel på meningsfull interaktion där både tid och rum upphävs. Att ett brev som är adresserat till mig skrevs för flera dagar sedan gör det inte mindre meningsfullt för mig. Jag läser, tar till mig orden och interagerar sedan genom att skriva ett svar. Pauli brev är just sådana; de upphäver både tid och rum.

Hur man går vidare efter ett tekniksprång som gett nya möjligheter är inte självklart. Utvecklingen fortsätter med erfarenhetsutbyten och ett gemensamt lärande. Vi noterar att argumenten mot digitalisering av kärnverksamheten, ofta är teologiska, mer sällan organisatoriska/ekonomiska. Det finns en risk att teologi då enbart används reglerande, och inte som bejakande och nyskapande tolkning.

Då boktryckarkonsten inför­livades med kyrkans liv blev teologisk reflektion tillgänglig för fler. Digitaliseringen är ett verktyg för att vara en närvarande kyrka. Som alla verktyg har den begränsningar. Det finns sådant som endast kan göras i faktiska möten.

Låt oss diskutera vad det är som kräver materialitet och kroppar. Det ingår i ett nyfiket prövande av möjligheter i de rum som öppnats.

Cecilia Nahnfeldt, 
forskare vid Enheten för forskning och analys, kyrkokansliet Uppsala
Sara Fransson, 
forskare vid Enheten för forskning och analys, Kyrkokansliet Uppsala.
Henrik Åhman, 
universitetslektor, Institutionen för informatik och media, Uppsala universitet 
Claes Thorén, 
docent, Institutionen för informatik och media, Uppsala universitet