En ekande tondövhet att satsa miljoner på reklam

Svenska kyrkan satsar nu till och med år 2025 45 miljoner kronor på en nationell reklamkampanj för att minska medlemstappet och öka kunskapen om Svenska kyrkan och ACT. För detta söker man en reklambyrå. Intresset uppges vara stort. Tror jag det. 6-8 miljoner som byrån får att använda är inte småpengar.

Som diakon kommer uttrycket tondövhet för mig. Sverige, och övriga världen befinner sig i ett läge vi inte gjort på många decennier. Fattigdomen ökar. Allt fler barn far illa. Utsattheten ökar. Krigshotet har nått även oss. Listan kan göras lång. Vad sänder det för signal att Svenska kyrkan meddelar en reklam/informationssatsning på 45 miljoner kronor?
En person i ledande ställning i vår kyrka hade ett talesätt. ”Det är inte pengarna som är problemet.” Så sant, vi är kanske den kyrka i världen som har det bäst ekonomiskt. Men är vi den mest trovärdiga? Någonstans skaver det, säkert inte bara för mig.

En enkel diakon kanske inte förstår det fina i kråksången, men jag tänker så här. Finns det andra sätt att använda pengarna för att göra Svenska kyrkan känd, och aktad? Har man funderat i de banorna? Vad skulle hända om man tog de 45 miljoner kronorna i en satsning för de som allra mest behöver hjälp just nu? Kanske skulle det då bara behövas en pressträff för att hamna i medierna och få uppmärksamhet? Och samtidigt skulle pengarna komma våra medmänniskor till gagn, inte bara reklambyråer och tryckerier. Men som sagt, vad förstår en diakon?

Jag tror, att om vi ska tänka långsiktigt får vi nog jobba mer på trovärdighet än med reklamkampanjer, det gäller både nationellt och lokalt.

Kristina Kvist,
diakon