När jag är förtroendevald i kyrkorådet kan jag bara företräda mig själv, inte ett politiskt parti eller en opolitisk gruppering, anser Nils-Erik Persson.
Som nyvald förtroendevald i kyrkorådet gläds jag åt att få förkovra mig i kyrkans arbete, bland annat genom att läsa era intressanta artiklar i Kyrkans Tidning om kyrkans vardag i stort och smått.
Jag har just tagit del av reportaget om Hammarö församling och dess kvinnliga ledning. Mycket bra. Men det högg till i mig när ni efter ordförandens namn sätter en partitillhörighet.
Så här ser jag på det; när jag är vald – oavsett vem som har nominerat mig – är det min person som tar ansvar för att i samverkan med övriga ledamöter i kyrkorådet fatta kloka beslut om kyrkans arbete och framtid.
Jag kan då inte företräda någon annan än mig själv, vare sig ett politiskt parti, en opolitisk gruppering eller vad det nu kan vara som ligger bakom att jag blir nominerad och sedermera vald.
Inte ens i ett kommunägt bolag, där styrelseledamöterna i princip helt väljs via de politiska partiernas nomineringar, registreras någon partitillhörighet. Den hör inte hemma i sammanhanget. Eventuella ansvarsutkrävanden faller på den valde, enskilde ledamoten, inte på det politiska partiet.
Låt politiken har sin arena – och vi i kyrkan vår.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR