Undantag blir regel?

Vanligare och vanligare har det blivit att begravningsgudstjänsten förrättas som ”akt med urna”. Detta var från början tänkt som ett undantag, främst när någon avlidit utomlands. Nu ökar detta bruk bland annat som en följd av att gravsättning eller kremering ska ske inom en månad från dödsfallet.

Är detta en önskvärd utveckling?

Jag vill att vi förvissar oss om att bruket inte blir vanligare på grund av att församlingarna inte kan tillhandahålla tider för begravningsgudstjänst inom en månad från dödsfallet.

Antalet begravningar påverkas ju inte av antalet tider som erbjuds för begravningsgudstjänster.

Reflektion och samtal efterlyses.