På många håll har de diakonala utmaningarna blivit både nya och större. Undervisningen har ställts inför en helt ny situation. I det läget behöver det finnas en ledning med rätt kompetens och erfarenhet – för hela Svenska kyrkans uppdrag.
Att vi har i uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni är väl knappast nytt för någon som är aktiv i Svenska kyrkan. Det är fastslaget i kyrkoordningen. Att många, särskilt pedagoger och diakoner, vill att det ska finnas tydligare riktlinjer kring diakoni och undervisningsuppdraget, både i kyrkoordningen och på andra håll, är säkert inte obekant det heller.
Riktlinjer kring hur vi ska fira gudstjänst är så gott som alltid föredömligt klargörande, likaså vad som gäller ansvarsfördelning och vilka åtgärder som ska vidtas om en församling inte fullgör sitt gudstjänstuppdrag. Medan det diakonala och framförallt undervisningsuppdraget ofta svävar runt i lite av ett vakuum.
Förändring sker, det finns en hel del positiva exempel att lyfta fram, men det går sakta. I vissa församlingar finns inte ens någon diakon eller pedagog med i ledningen, vilket såklart gör det svårare för församlingen att få det stöd man behöver i diakoni och undervisningsfrågor.
I pandemins fotspår har vi blivit påminda om denna fråga igen. Coronapandemin har skapat förändrade förutsättningar för vårt uppdrag att vara församling. På många håll har kreativiteten varit stor och vi har hittat nya, ibland bättre, sätt att fullgöra uppdraget. Men vad gäller direktiv och ledning uppifrån så har det nästan uteslutande gällt gudstjänstdelen. I biskopsmötet och på många prostmöten har det pratats timmar och kanske ibland dagar om hur vi ska anpassa gudstjänstfirandet.
Men hur mycket har det pratats om konsekvenserna för undervisning och diakoni? Varken biskopsmötet eller kyrkoherdar har ju diakoni och undervisning som sina huvudsakliga kompetens- och fokusområden och kanske är det därför inte så konstigt. Men är det så bra? Kanske behöver vi också lyfta frågan om biskopsmötets och prostsamlingarnas sammansättning?
På många håll har de diakonala utmaningarna blivit både nya och större. Uppsägningar och ökad isolering slår hårdast mot dem som redan lever i utsatthet. Undervisningen har ställts inför en helt ny situation, både internt i arbetslaget och externt. I det läget behöver det finnas en ledning med rätt kompetens och erfarenhet – för hela Svenska kyrkans uppdrag.
Ola Osbeck, diakon, Skärholmens församling
Simon Minnhagen, församlingspedagog, Skärholmens församling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.