Uppdrag. Kyrkovalet 2017 kan bli ovanligt turbulent, med intressekonflikter mellan de politiska partiernas agendor och kyrkans grundläggande uppdrag. Ser vi ett kyrkopolitiskt system som nått vägs ände?
Jag minns hur fröken spelade ”Din klara sol går åter upp …” på morgonsamlingen. Ljuset från fönstret lyste upp de dansande dammpartiklarna och jag låtsades att de var rymdskepp. Sången tycktes inte ha någon större effekt vad gällde min klasskamraters religiositet, men gav oss ändå del av ett kristet kulturarv. Nu har tramporglarna tystnat, den sista pusten från det som tidigare varit kyrkans mest omfattande uppdrag: att ansvara för vård, skola och omsorg.
Vårt land är inte längre ett enhetssamhälle, och med migrationen kommer nya kontakter och möjligheter – men också sociala problem och motsättningar. Följderna av de islamistiska terrordåden, som det i Manchester och Stockholm, riskerar att föra landet i en riktning mot ökad polarisering.
Men Svenska kyrkan vill inte bli inknuffad i ett hörn där hon bara får syssla med ”andliga frågor”, som om dessa gick att särskilja från livet i övrigt. Hon vill vara relevant. I Malmö är kyrkan en av aktörerna som oförtrutet arbetar vidare trots kriminalitet och våld. Kyrkan gör stora diakonala insatser för att stötta flyktingar, och upprätta kontakter till det svenska samhället. Ett känt exempel är Ibrahim Nasrullayev, vinnaren av Talang 2017 i TV4. ” – Jag är så glad att jag har hittat så många trevliga människor i kyrkan”, säger han till Kyrkans tidning och nämner särskilt Lena Stenlund som är organist i Överluleå församling.
När ”konfessionella friskolor” tilläts, som ett svar på Europakonventionen krav, så har även Svenska kyrkan startat många förskolor och några grundskolor. En självklar uppgift för oss, särskilt i en tid av tilltagande sekularisering. ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.” Mark 10:14
Men detta drar till sig intresse från de politiska partierna.
”För SD är kyrkovalet bland annat en symbolisk kamp för att stoppa en, som man hävdar, pågående vänsterliberalisering av samhället”, sammanfattade TT efter SD:s kyrkovalskonferens i våras.
SD-politikern Anders Björkroth, engagerad på kommunal nivå i Göteborg, formulerade sig: ”Vi behöver din röst i kyrkovalet oavsett vad du tycker om Svenska kyrkan”. Sedan gick han vidare på sin Facebooksida med instruktioner om hur man ska göra för att bli medlem i Svenska kyrkan och delta i kyrkovalet och sedan lämna så snabbt som möjligt utan att behöva betala kyrkoavgift. (Dagen 2017-05-19)
Anders Björkroths skamlösa uppmaning är bortom all anständighet. Man vill utnyttja ett valsystems svagheter bara för att roffa åt sig makt, men utan att vilja bidra. Och det som SD tolkar som politiskt vänsterliberalt, är i allmänhet ett diakonalt engagemang för utsatta människor, som Svenska kyrkan dessutom delar med alla andra kristna kyrkor i Sverige, inklusive Livets ord och Katolska kyrkan. Det är uppenbart att SD vill hindra diakoni som riktar sig mot ”icke-svenskar”.
Och här kommer vi till nästa besvärande punkt som säkert smärtar många trogna kristna socialdemokrater. ”Socialdemokraterna vill att alla skolor är fria från religiös påverkan.” (Socialdemokraterna.se) Givetvis skulle då alla kyrkans friskolor, men även skolavslutningar och andra samarbeten stoppas. Det blir även problematiskt för skolan att ta hjälp av kyrkan vid kriser. För vem vet hur prästen kan påverka ett traumatiserat barns tankar? Jonas Lindberg visar dock mycket tydligt hur utpekandet av religion och religiösa friskolor som ett kollektivt problem är både osakligt och okunnigt. (Se Kyrkans tidning nr 21.)
Ärkebiskopen skriver knivskarpt och insiktsfullt: ” Barn och unga behöver inte andlig karantän fram till dess de kan tänka abstrakt. De behöver i stället redskap till andlig utveckling. Detta är främst men inte uteslutande föräldrarnas och trossamfundens ansvar. Det ställer anspråk, för även på det andliga området behövs kritiska färdigheter. Och sådana får man aldrig utan kunskap och övning.” (Svd 2017-05-07)
Vårt valsystem är inte det bästa tänkbara. Det finns goda exempel på hur demokratin fungerar i andra jämförbara kyrkor på ett billigare, säkrare och mer representativt sätt än hos oss. Det borde vara uppenbart att täta band mellan riksdagspartierna och nomineringsgrupperna får orimliga konsekvenser i de fall partierna har en agenda som går mot kyrkans grundläggande uppgifter.
Kyrkans valrörelse 2017 kan nog bli ovanligt intressant.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR