Konstnären i fråga är en listig typ som vet att marknadsföra sig. Andra spelar psyksjuka eller monterar avfyringsramper i Tensta, riktade mot huvudstadens glittrande centrum.  
Men att sälja många lösnummer och bli ”veckans snackis” är inte detsamma som att på djupet ha påverkat människors hjärtan. Att vara smart är inte detsamma som att vara klok; det behöver inte ens betyda att man har något att säga.

Den ryske filmskaparen Andrej Tarkovskij skrev i sin bok Den förseglade tiden: konstnärens uppgift är att förbereda människan för döden. Nästan ingen i dag har en sådan idealistisk syn på konst. Det anses förlegat, ja, nästan lika förlegat som att påstå att just det, att förbereda människan för döden, också är kyrkans och teologins uppgift.
I stället verkar många konstnärer och teologer fått för sig att syftet med verksamheten är att vara ”originell”, som om originalitet vore ett självändamål och som om inte själva utgångspunkten – att vilja vara originell – hindrar ett äkta uttryck.

Det kan förstås inte uteslutas att konstnärer vars konst uppmärksammas i medierna har ett allvarligt syfte. Men jag misstänker starkt att mycket av det som ”gör sig” i tv och som människor kan skvallra om saknar evighetsvärde. Dess upphovsmän har, så att säga, redan fått ut sin lön.
Det är alltid tiden som får utvisa vad som varit god konst, liksom vad som varit god teologi.
I väntan därpå kan det vara bäst att helt enkelt hålla tyst. (Något som jag bevisligen redan misslyckats med.)
Anna Sophia Bonde