Är moderater välkomna i Svenska kyrkan?

Under några år har antalet medlemmar som lämnat Svenska kyrkan varit remarkabelt högt: 90 000 personer lämnade kyrkan under 2016 och i november 2017 hade 91 000 begärt utträde. Det är siffror att ta på allvar – varför har så många lämnat Svenska kyrkan de senaste åren?

Flera debattörer och opinionsbildare, däribland jag själv, hävdar att medlemsflykten från Svenska kyrkan är ett uttryck för ett missnöje med kyrkans utveckling under ÄB Antje Jackelén i en alltmer politiserad riktning. Denna tolkning har dock ihärdigt förnekats av kyrkoledningen.

Man kan naturligtvis hävda att det kristna budskapet har politisk sprängkraft. Det är en uppfattning som jag delar – med den väsentliga reservationen att jag med bestämdhet vill hävda att Svenska kyrkan inte ska ägna sig åt partipolitik.

Svenska kyrkan och dess församlingar ska tjäna sina medlemmar, inte politiska partier. Självfallet har anställda och förtroendevalda i kyrkan samma rätt till politiska åsikter och politiskt engagemang som alla andra medborgare i en demokrati – men de bör avhålla sig från att använda sin position i Svenska kyrkan för politiska budskap och politisk agitation.

Ett tydligt exempel på när privata, politiska åsikter blandas ihop med rollen som anställd i Svenska kyrkan är twitterkontot @Limhamnskyrka, vilket enligt presentationen är Limhamns församlings twitterkonto. Ansvarig för kontot är församlingsherden och twittrandet bedrivs kollektivt av de anställda i församlingen.

Flödet utgörs i hög utsträckning av inlägg av politisk art.
@Limhamnskyrka tar ofta och gärna kategorisk ställning i dagsaktuella politiska frågor, som diskussionen angående böneutrop och förslag om att förbjuda tiggande i Sverige. De blygs inte heller för att uttala sig förklenande om namngivna personer, som till exempel den tidigare finansministern Anders Borg (M).

Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ retweetas ofta gillande, medan Moderaterna och Kristdemokraterna omnämns i föraktfulla och hånfulla ordalag. Moderaterna beskylls för att vara ”populister” medan Kristdemokraterna uppmanas att ”rensa ut de bruna”.

Jag finner både retoriken och ställningstagandena på @Limhamnskyrkas twitterkonto främmande för det som bör vara kyrkans uppdrag, nämligen att sprida Guds ord och tjäna sin församling. Kyrkans uppgift är inte att bedöma och värdera demokratiskt valda politiska partier.

Kyrkan bör välkomna varje kristen, oavsett dennes politiska sympatier. Inför Gud är vi inte vänsterpartister eller moderater. Inför Gud är vi kristna, bröder och systrar av samma ursprung.

Förklaringen till @Limhamnskyrkas okonventionella twittrande finner jag en googling bort. När nuvarande församlingsherden Jonas Persson tillträdde sin tjänst 2014 talar han i en intervju i Lokaltidningen om sitt politiska engagemang. Persson beskriver sig som en ”urban vänsterpartist” även om han numera inte är partipolitiskt aktiv.

Sitt politiska engagemang kanaliserar han numera i sitt arbete som präst. Perssons ambition är att kyrkan ska vara relevant och inbjuda till samtal som går på djupet. Det låter ju alldeles utmärkt. Dock tycks viljan till samtal vara tämligen liten rent konkret. Jag sökte Persson både via telefon och meddelande på twitter häromveckan eftersom jag var nyfiken på hans bevekelsegrunder för att använda sin plattform som präst i Svenska kyrkan till att bedriva politisk opinion. Tyvärr återgäldade han inte mitt samtal, trots att jag mycket noga uppgav mitt telefonnummer.

Eftersom Jonas Persson inte ser sig manad att besvara mina frågor ställer jag dem här i stället. Hur ser Svenska kyrkan på att dess anställda använder kyrkans plattform på sociala medier till att framföra sina egna, privata åsikter? Är man välkommen i Svenska kyrkan om man tillhör Moderaterna eller Kristdemokraterna? Måste man vara positivt inställd till muslimska böneutrop och EU-migranters tiggande i Sverige för att vara en god kristen?

Precis som vi, om vi är goda exegeter, bör närma oss de bibliska texterna med ödmjukhet och tolka med varsam blick bör vi hantera aktuella samhällsproblem med ödmjukhet och respekt. Många av de frågor som vårt samhälle brottas med är värderingsfrågor som kräver både reflektion och kunskap.

I en sådan situation är behovet av samtal som går på djupet viktigare än någonsin. Med stor sorg ser jag hur kyrkan stänger sin dörr för förutsättningslösa, respektfulla samtal mellan människor med olika åsikter. Så bidrar kyrkan till polarisering, misstänksamhet och fientlighet mellan människor. Det betecknar jag som djupt okristet.