Lars B Stenström skriver i Kyrkans Tidning nummer 37/15 ”Bort med partipolitiken i kyrkan” och många präster före honom har sagt detsamma. Men de presenterar inte sitt alternativ.
De tycks ha lärt av Winston Churchill, som sa: ”Demokrati är det sämsta av alla styrelsesätt …”, men de glömmer hur Churchill fortsatte: ”om man inte tänker på alternativen.”
Låt oss tänka på alternativen:
Man kan ha envälde. Kyrkligt kallas det påvestyrning. Ja, kungligt envälde har vi också haft. Man kan ha tjänstemannastyrning. Kyrkligt kallas det prästvälde. Det är väl närmast detta prosten Stenström antyder, att han önskar sig tillbaka. Han nämner att biskopen borde vara arbetsledare för prästerna.
Framför allt vill Stenström ha bort den form av representativ demokrati Svenska kyrkan nu har. Kanske önskar han personval i stället för listval. I så fall bör han plädera för det. Kyrkliga kändisar skulle då ha bättre förutsättningar att bli valda, i första hand präster och andra kyrkligt anställda.
Framför allt är det några partier han inte har förtroende för. Han nämner tre: S, C och SD. Hur skulle hans problem kunna lösas? Ett sätt är, att partier som nominerar kandidater skulle kunna underkännas av ett slags kyrklig författningsdomstol eller läronämnd. Hur kan han tro sig veta, att just dessa partier skulle bli utrensade? Inte är dessa tre de mest inflytelserika.
De partier som nu är företrädda i kyrkan har röstats fram av kyrkans medlemmar. Många av kyrkans medlemmar tycker sig ha ofullständig kunskap om hur nominerade kandidater kommer att agera under mandatperioden och lägger därför sin röst på en partibeteckning som de har någorlunda förtroende för. Om kyrkans medlemmar inte skulle få rösta på det parti som väcker förtroende hos dem, skulle valdeltagandet gå ner drastiskt. Jag har svårt att undertrycka misstanken, att Stenström skulle gilla det.
Partier Stenström dömer ut som skadliga för kyrkan var de som öppnade kyrkans ämbete för kvinnor. Det hade aldrig de ”kyrkliga” partierna klarat. Samkönade äktenskap hade heller aldrig genomförts, om allmänpolitiska partier saknats och ”kyrkliga” partier varit de enda.
”Vox populi vox dei” (folkets röst är Guds röst) är ett gammalt uttryckssätt. Jag är ofta osäker på när det är Guds röst som hörs, men jag skulle akta mig för att utdöma de allmänpolitiska partier som ogudaktiga.
Varje gång prosten Stenström, någon fader x eller annan säger: ”bort med partipolitiken i kyrkan” utan att förklara hur kyrkan i stället bör styras, hör jag budskapet: ”bort med demokratin ur kyrkan”.
Bo Hanson
Öppen kyrka
LÄGG TILL NY KOMMENTAR